Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 143
»Signe är inte stark... hon har varit klen hela
våren... läkarn får inte bukt med hennes
envisa beksot.»
»Gör fröken ingenting för den?» frågade
doktorn.
»Jo, jag är ute i luften.»
»Jag skall skicka fröken några hundra
piller, som skall ge fröken en hel hop röda
blodkroppar,» sade han. »Men allvarsamt sagdt, det
är ju fasligt, så fröken har magrat!»
»Tre kilo sen i somras,» sade hon.
»Tre kilo?» upprepade han, och ett moln
af allvar drog öfver hans ansikte.
Nästa dag kom Edvard med buller och bång,
jakthundar och bössor. Han hade fått något
mer manligt i sitt utseende. De små
tvifvelaktiga skuggningarna på öfverläppen hade växt
ut till obestridliga mustacher.
Det var med oblandad glädje baron de la
Roche återsåg sin son denna gång. Edvard
hade under hela sin bortovaro icke i något
afseende vållat sin far bekymmer. Tvärtom hade
han, utan allt krångel, skött sig ordentligt till
befälets belåtenhet.
Detta välförhållande ville fadern belöna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
