Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 nàr riddar ulf suckar.
Sent omsider kom September verkligen, solig
och klar, och doktor Tollen likaså. Signe trodde,
att hjärtat skulle bulta hål på klädningen, när
hon såg honom stå där igen i »oasen», lika
glad, lika Hfsmodig och kraftig som förr. Det
var med nätt nöd hon kunde svara på hans
fråga »hur står det till?»
Hennes fina läppar darrade, när hon svarade:
»Tackar bra.»
»Jag gratulerar till examen!» sade baron.
Doktorn bugade sig: »Ja, det är skönt att
ha den bakom sig.»
»I morgon få vi hem Edvard,» sade
friherrinnan, »bara på några dagars besök.»
»Det skall bli roligt att få se honom...
hur har han trifts därborta? I vintras var det
visst litet si och så med den saken?»
o
»Åjo, rätt bra, tror jag.»
»Han är så inne nu med sin ridning, att
han tänker visst inte på något annat. Han
har fått en haltblods fuchs, och den läker såren
efter Stockholmslifvet,» sade baron.
Doktorn såg på Signe. I den mörka
klädningen såg hon än mer blek och mager ut än
annars.
»Fröken har blifvit mager.»
»Ja,» sade baron med en tung suck, ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
