Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 147
garne var hon trög och sömnig, hopkrympt
och olycklig i sin ensamhet.
Hon kände inte igen sig själf. Hon hade
fått så många besynnerliga tankar. Hvar hon
gick tyckte hon, att det var två af allting. Det
var som man och kvinna. Två voro
grindstol-parne, parvis stodo alléträden, parvis stodo
hennes skor, parvis gingo hästarne för vagnen —
allt var två utom hon, som var ensam, så
omätligt ensam l Det blef som en fix idé på två,
som hon inte kunde befria sig ifrån. Den
gjorde henne allvarsamt orolig för sig själf. Hon
resonnerade med sig för att få bukt med den.
Kanske folk i allmänhet hade bara en fot!
Hur skulle skorna kunna vara annat än två?
Det gick icke an att ha sådana där konstiga,
afvita tankar. Hon satte händerna för ögonen
och skämdes, att hon hyst sådana främmande,
idiotiska idéer. De måste bort — hon måste
arbeta emot dem med all gevalt, när de
trängde sig på henne — hon föresatte sig att skjuta
bort dem med begge händer, långt ifrån sig,
så fort de skulle visa sig igen.
Sedan doktorns pillerflaska kommit i
postpaket, kände hon dock som ett slags sällskap
tre gånger om dagen. Det var ju lika många
vänliga tankar från honom, som det var piller!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
