Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
det blef det sista under hans korta vistelse på
Höögsborg.
Om det berodde på ett oblidt öde- eller en
vaksam mor, det visste Signe ej, men inte en
enda gång hade hon fått träffa doktorn i
enrum, inte en enda gång hade de som förr gått
tillsammans ute utan sällskap.
Och nu var han rest. Det sved i bröstet
på henne och bultade i hennes tunga hufvud.
Om hon ändå visste, att han höll af henne —
hvarföre hade han ingenting sagt — icke ett
ord, som hon kunde tyda så som hon ville —
men hans ögon hade följt henne och ofta
glind-rat till, när hon talat vid honom — hans
handtag hade varit fastare än förr, nästan som om
han hade svårt att släppa hennes hand––––
men allt det där — det kunde ju vara bara
hennes inbillningar — kanske hade allt varit
likadant förra sommarn också, fast hon då inte
observerat det —!
Hon grubblade beständigt i samma nötta,
oafbrutna tankecirkel, längtade och saknade.
Om nätterna spratt hon till i sömnen och
vaknade med hjärtklappning — ofta kunde hon
knappast somna in, när hon lade sig. Om da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
