Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
Omedvetet började Signe kläda af sig.
Hårfrisörskan kom och kammade först friherrinnan,
så fröken. I god tid var Signe färdig och sade
farväl till sin far, som gaf henne ett trött
leende, i det han sade: »Får min ros roligt i afton?»
»Ja,» svarade hon med en blygt tindrande
blick.
Han säg på henne ännu en gång, likasom
forskande. »Akta dig för världen och flärden
mitt barn!» sade han. Han var så rädd, att
hon skulle bli nöjeslysten likasom sin mor, och
spejade alltid vaksamt därefter.
»Ja, pappie lilla . . . det vill jag försöka, sof
nu godt!» sade hon och kysste honom på
pannan.
Och så åkte mor och dotter i väg; den ena
öfverlycklig åt sin nya rang — den andra åt
sitt hjärtas glada hopp.
Salongerna voro proppade af folk. Signe
blef snart omsluten af en ring med
uppbjudande kavaljerer. Det var med nätt nöd doktor
Tollen sent omsider kunde lotsa sig fram
mellan alla »högdjuren» för att få teckna sig för en
dans på Signes program.
När hon sett honom på långt håll, hade hon
tagit mod till sig och själf skrifvit hans namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
