Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 153
för kotiljongen — hon var rädd, att han annars
skulle bli utan någon dans.
När han tog hennes program, pekade hon
på hans namn, och med en skälmaktig min
låtsade han skrifva, hvarefter han drog sig
tillbaka för att inte vara i vägen.
Under sin långa väntan tog han de
praktfulla anordningarne i skärskådande. Han
promenerade och flanerade i de stora gemaken
och tittade sig obesväradt omkring, som man
gör i främmande land, där ingen känner en.
Till sist gick han ut i balsalen att se på dansen.
Signe dansade och dansade, som om hon
dansat för betalning och räknat, hur många
hvarf hon hade kvar att arbeta, innan hon skulle
få lönen.
Vid supén begagnade doktorn några gånger
tillfället att servera henne, men blef i
allmänhet förekommen af någon mer rutinerad
kavaljer.
Och så spelades då ändtligen valsen upp. De
små buketterna af drithusblommor på ståltråd
spredo sin melankoliska, halfvissna vinterdoft.
Doktor Tollen räckte Signe en och sade: »Jag
är ingen vän af sådana här . . . jag hade så
när sagt konstgjorda blommor.. . det är
samma skillnad mellan dessa små stackare och rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
