Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
tiga, naturliga blommor som mellan en con
valescent och en frisk människa . . . tycker inte
fröken det?»
o
»Åjo, men den är rolig att få ändå,» svarade
Signe, medan hon fäste den på bröstet.
»En riktig blomma finns det ändå. . . den
där,» sade han och pekade på en prästkrage.
»Ja, den är verkligen alldeles som om
sommarn,» sade Signe, och så dansade de ut.
Signe kastade en förstulen blick på sin mor
och uppfångade ett missnöjdt ögonkast. Hur
kunde doktorn ha dristat sig att bjuda upp
Signe till kotiljongen? Signe log i mjugg —
hon visste bättre besked.
Doktorn hade lyckats få sina stolar
placerade i ett hörn nära musiken, så han ostördt
kunde få tala med sin dam emellan danserna,
utan att behöfva frukta åhörare.
»Det var snällt af fröken att reservera
kotiljongen åt mig,» sade han.
Hon svarade intet.
»Det är första gången jag ser den stora
världens lif på nära håll .. . jag beklagar dem, som
lefva i det jämt... de måste förr eller senare
bli ytliga.»
»Tror ni verkligen?»
»Ja, visst tror jag det . . . tänk Er bara, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
