Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
tiga — som när man bär på något, som är
svårt att komma fram med och som man
föresatt sig skall fram, men i stället tillgriper det
obetydligaste, närmast liggande samtalsämne
och låter det bära i väg hvart som helst hellre
än att lämna ordet ifrån sig.
»Har fröken roligt i afton?» frågade han med
en lätt skälfning i rösten.
»Ja,» svarade hon bestämdt och såg honom
fast och leende i ögonen.
Och medan polkan ljöd i tvåfjärdedels takt
och hela salen vimlade af dansande par, hann
doktor Tollen oförmärkt fråga Signe, om hon
ville utbyta detta lif mot ett stilla, enkelt
hemlif med honom. Och hon hann försäkra honom,
hur gärna hon det ville. Och han hann
berätta henne, hvarför han inte förr talat vid henne
om sin kärlek — hur svårt det varit att låta
bli både denna sommaren och den förra. Han
hade inte velat det förr, än han hade säker
utsikt att kunna försörja henne, ty han
fruktade, att förr var det inte lönt att framställa
saken för hennes far. Nu hade han det — så
fort han kom tillbaka från sin resa, hade han
löfte om en god plats.
Och de dränkte hvarje skymt af oro och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
