Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. I 57
tvifvel i hvarandras ögon, där de läste, att de
voro allt för hvarandra.
När sedan valsen spelades upp igen, fick
doktorn uppbjuda all sin själfbehärskning för
att inte flyga förbi dessa makliga dansörer.
Som en stormfågel skulle han vilja fara fram
med sitt byte, kretsa hit och dit i lekande fröjd,
nu när han kände sig som ofvan molnen i den
blå etern, med Signe i sina armar, och såg
de små tjusta amorinerna i hennes kindgrop
och kände hennes varma väsen slutet till sitt!
»Och folk kan påstå, att inte lifvet förmår
bjuda lycka och glädje! Jo, lycka öfver alla
gränser — glädje öfver allt förstånd!» tänkte
doktorn.
Doktor Tollen hade följt damerna ned till
vagnen, bonat om dem och ännu en gång fått
trycka Signes hand, innan vagnen rullade bort.
Signe drog upp pälskragen öfver näsan och
kurrade in sig i vagnshörnet för att i fred få
genomgå det förunderliga, som händt henne.
Var det väl sannt — var det verkligen sannt?
Hon mindes och log och kände den sista
handtryckningen. Varma strömmar risslade genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
