Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
Förlåt mig, när jag nu ärligt säger dig, att
mitt hjärta hela lifvet igenom tillhört dig —
kanske också ditt mig! Jag ville, att du en
gång skulle veta, att jag gifte mig endast för
att min mor skulle slippa lefva i armod — jag
kunde icke handla annorlunda. Men den dag
i dag vet ännu ej, om det var rätt eller icke
Våra vägar hafva eg.: nog icke korsats sedan
den oiörga; å-a, blommande sommaren, etter
hvilken allt inom och utom mig varit mer eller
mindre dödt. Kanske var det bäst så!
Kan du göra något för min älskade Signe i
hennes sorg? Hon är det enda, som binder mig
vid lifvet — hon är så lik dig . . .
Din Gösta.
Sigrid stirrade i brefvet. Att det hade varit
just så, som där stod, det hade hon själf tänkt,
alltsedan hon hört ett svagt rykte om att Göstas
far lämnat efter sig enorma skulder. Hon hade
egentligen aldrig tviflat på, att han i sitt hjärta
varit henne trofast, men det var dock så
underbart godt att se detta skrifvet af hans egen hand.
Stilen var sig lik, blott äldre och svagare.
I lon sammanknäppte sina händer hårdt öfver
brefvet, lyfte sina ögon mot höjden, tackade
och prisade Gud af fullaste hjärta för den viss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
