Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
Doktor Tollén blef bestört öfver Signes
exalterade tillstånd.
Flera gånger hade han ringt på hos baron
de la Roche, men alltid fått till svar, att före
begrafningen tog herrskapet inte emot någon.
Nu måste han få tala vid henne.
Hvad var väl detta? Var hon sömnlös —
hysterisk — kanske allvarsamt sjuk? Brefvet
tydde på ett oroväckande nervtillstånd —
kanske en lindrig central rubbning till och med.
Skyndsamt tog han på sig rock och hatt
och rusade i väg i stickande yrväder. Snön
vräkte ned i täta massor —■ han såg inte folk
han mötte, utan tornade på än en, än en annan.
Ofverhöljd af snö, som han glömt slå af sig,
stod han nu i herrskapets tambur, där han af
en sorgklädd jungfru fick det bestämda
beskedet, att hvarken friherrinnan eller fröken tog
emot — hon var förbjuden au anmäla någon.
»Nä, men unge baron... är inte han
hemkommen?»
»Jo, han kom hem från Strömsholm i går...
vill doktorn träffa honom, så går det an att
stiga på. .. var så god!»
Hon öppnade dörren till Edvards rum.
»Goddag, käre bror!» hälsade Edvard i sorg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
