Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
dagar likasom dragit sig tillbaka, den upptog
icke hennes tankar på samma sätt som förut.
»Men ändå känner jag, att jag aldrig kan
bli riktigt lycklig i världen utan Charlie,» sade
hon.
Hennes kärlek gaf henne nu stor oro, ty
utan hans frälsning kunde de aldrig blifva ett.
Hon förstod, alt ett äktenskap på så olika
trosgrund aldrig kunde blifva lyckligt.
»Hans kunskaper stå emot Gud . . . men hans
hjärta är varmt och godt,» sade hon.
Hon ville draga honom öfver till sig och
skref därför ett långt bref till honom, däri hon
omtalade, att hon var frälst och att hon nu var
ett Guds barn.
»Blif det äfven du,» skref hon, »ty först då
känner man det enda nödvändiga, det enda,
som ger salighet för tid och evighet!»
Hon bönföll honom därom i de mest
bevekande ordalag.
»Tänk icke på att vinna mig, förrän du
vunnit Guds rike,» slutade hon brefvet, »ty
mellan oss ligger den djupa afgrund, öfver
hvil-ken blott trons brygga leder. Före
begrafnin-gen kunna vi icke få träffas ensamma, ty jag
vill intet säga till mamma, men sedan vill jag
möta dig ute en dag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
