Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
Men då hände sig, att just som hon
öppnade dörren från sin farmors rum ut till
farstun, hörde hon en tung, utdragen suck.
Förskräckt for hon tillbaka och rusade in till sin
farmor.
»Farmor, farmor,» hviskade hon med
darrande stämma och klängde sig fast vid
farmodern, »jag hörde riddar Ulf sucka.»
Hon skalf i hela kroppen och var likblek.
Farmodern tog hennes hufvud mellan sina
båda händer och såg henne ömt och lugnt i
ögonen.
»Barn,» hviskade hon tillbaka, »lyd kärlekens
röst. . . den är Guds röst.»
Och hon lade Signes ljusa hufvud till sitt
bröst under en tyst bön, att Gud ville upplysa
hennes älskade lilla Signe om sin vilja och inte
låta henne vilseledas af den stackars olyckliga
Sigrid, som icke längre förstod kärlekens bud
i en människas hjärta.
»Kom och sätt dig här i min stora stol,
käraste min unge! Sitt här nu och betänk, hvad
du har att göra . . . besinna, att Gud menade
nog inte ingenting med att låta riddar Ulf sucka
i dag. . . var viss på det, kära, kära barn!»
Hon stoppade en liten kudde bakom
hufvu-det på Signe, kysste hennes panna och räckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
