Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
henne den lilla Eau de Cologne-flaskan, som
stod på bordet.
»Gud välsigne dig!»
Hon reglade dörren till farstun och gick själf
in i sitt sofrum.
Signe slöt sina ögon. Farmoderns närhet
hade gifvit henne ett sådant välbehag, en
sådan trygghet, som endast nära besläktade
andar understundom kunna skänka hvarandra.
Själftilliten hade återkommit och utbredt sin
ro öiver henne, och hon började åter tänka klart.
Ännu en gång ville hon i minnet genomgå alla
detaljer vid Jesu uppenbarelse för att ytterligare
kontrollera sin visshet.
Så lifligt som möjligt framkallade hon hans
blick för sin syn, tonfallet i hans röst för sitt
öra, och hon fick den fullständigaste inre
visshet om, att han menat det just så, som hon
trodde. Han hade annars inte kunnat se så
oändligt kärleksfull, så oändligt gifvande ut
— nej omöjligt!
Nöjd gick hon till sitt rum och afsände
bref-vet, hvarefter all oro var förbytt i fridfullt lugn
och glad, orubblig tillförsikt. Nu var striden
utkämpad, nu var allt lämnadt i Guds hand.
Han hade gjort hennes sak till sin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
