Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
Doktorn satte mössan på sig för att taga
sig en skogspromenad, medan han väntade på
middagen.
Först tittade han in i stallet till »Brunte», som
gnäggade, och gaf honom en god portion hafre.
»Tänk Brunte, om fyra veckor få vi ut och
hämta något rart, du!» sade han.
I dörren mötte han stalldrängen. »Käre
Johan, rykta Brunte väl och fodra honom litet
högre ... jag tycker det nästan ser ut, som om
han hade fallit af en smula på sista tiden,»
sade han.
Johan hade inte märkt det, men nog kunde
han ge Brunte mer kärna, gudbevars, om
doktorn ville bestå.
Han svarade bara: »Jaha.»
Ladugårdsdörren stod öppen. Doktorn
tyckte, att han gärna kunde se på »Stjärnan» ett
tag med detsamma — det var längesedan han
varit inne hos henne nu.
Hon vände pä hufvudet och blängde
godsint på honom, hvarför hon fick sig gröpe
och blef kliad mellan hornen.
Så kom turen till grisen och hönsen, medan
han var i tagen. Hvarför skulle inte också de
få kalas i dag? Grisen skrek frenetiskt oui-i,
oui-i, som om han suttit fast i en grind. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
