Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
var hungrig och ville göra sig påmind, när han
hörde steg nalkas.
»Se här, Nasse .. . sörpla i dig nu .. . här har
du mums!» sade han och stjälpte in i hon ett
hälft ämbar mjölkblandade skulor, som stodo
tillredda till Nasses middagsmål. Nasse
tystnade ögonblickligen, intog den rätta,
njutningsfulla positionen, med framtassarne uppe i
maten, slafsade och åt.
Doktorn stod och tittade på en stund och
tänkte att folks ovana att lägga armarne på
bordet, när de äta, inte står många pinnhål
högre än Nasses. Det är mer grad- än
art-skilnad.
Så gick han till hönsen. »Pull, pull, pull!»
ropade han och kastade en näfve korn, som
kom som en hagelskur in i buren — och så
en — och ännu en!
»Seså . .. inte slåss nu . . . du skall fa litet
i ett hörn för dig själf, du stackare, om de äro
elaka mot dig,» sade han till en liten mager,
spräcklig höna. Och den uthackade hönans
lott blef i all tysthet rikare än de andras.
Nu ämnade han sig ut i skogen, men först
ville han roa Lappo med att hjula några hvarf
på gräsplanen, hvilken konstfärdighet var
hundens älsklingsnöje. Då brukade han ifrigt skäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
