Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
lika litet som på den molnfria, klarblå himmeln
öfver honom.
När han kommit ett stycke in i skogen,
stannade han och sög till sig i djupa drag den
obeskrifliga, rena vällukten — barrens,
blommornas, mossornas andedräkt — lyssnade till
det sakta hviskande suset och prasslet i träden,
till sorlet af vattnets sipprande och risslande,
letande gång genom ris och sten, till
fåg-larnes sång och lek och bullrande vingslag, då
de flögo upp — fortsatte så på den smala
gångstigen djupare och djupare inåt, tills han
slutligen satte sig ned och lät sig hänföras af
den oförlikneliga, underbart stämningsrika,
nordiska skogssymfonien, hvars egendomliga
outtömligt rika harmonier kunde leda hans
känslor i de finaste, skönaste modulationer genom
alla de tonarter i dur och moll, som funnos i
hans själ.
I dag klingade öfver allt annat det stora
jubelackordet: Signe kommer l Hela hans varelse
vidgade sig vid detta bud och svällde ut till
ett nytt väsen med nya förmögenheter. Allt
omkring honom höjde sig och vek undan, den
solljusa, blå himmelen, de skyhöga träden, allt
allt förkunnade:
»Signe kommer, Signe kommer!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
