Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
lande springa bredvid, tills han lyckats att med
sitt skall framlocka någon publik i fönster eller
dörrar, hvarefter han helt lugnt satte sig att
betrakta skådespelet under tystnad och med
synbar stolthet.
Sen styrde doktorn kosan rätt mot skogen.
Lappo sprang som förlöpare.
Lifvet hade alltid varit doktorn medvetet
kärt. För hans okomplicerade natur var det
också i det hela en så enkel sak. De
hvar-dagliga små bekymren vållade honom intet
bryderi. De stora sorgerna hade varit få och
aldrig trängt genom märg och ben. Aldrig
hade han känt en verkligt sönderskärande,
lem-lästande smärta, aldrig en förkrossande
melankoli, än mindre lidandets yttersta gräns,
lifs-ledans dödskyla. Ty grundtonen i hans väsen
var glad förhoppning och orubblig tro på
lif-vets och framtidens möjligheter till obegränsad
lycka. Misströstan hade aldrig korsat hans
hjärna.
Också kunde han njuta af lifvet, intensivt,
utan tvekan, som ett barn, helst när han fick
ströfva omkring ute i fria naturen.
I denna stund fanns inte den minsta lilla
mörka punkt i hans förhoppning på framtiden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
