Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
af hållen af honom, så länge han icke förstod
hennes innersta. Det var som om han älskat
allra mest just svagheterna i hennes karaktär,
tyckte hon — hennes eftergifvenhet och
foglighet, det att hon böjde sig efter honom och
undvek sitt eget. Detta kändes som en
förödmjukelse, som något hon hade att förebrå sig
själf. Kanske borde hon strida och kämpa för
Herrens sak och inte bara stillatigande vänta
på att Gud skulle göra allt? Hon beslöt att
gripa första tillfälle, som yppade sig.
Det lät heller icke vänta på sig. Redan
samma dag hörde hon ett samtal inifrån
Char-lies mottagningsrum. »Ja, jag får väl hoppas
på Guds hjälp,» sade en kvinna i undergifven
ton.
»Det är godt och väl det, kära gumman . . .
men det viktigaste är, att hon håller sig väl
varm om fötterna och byter torra strumpor så
fort hon blir våt.. hör hon det.. . glöm inte
det, gumman lilla. .. förr blir hon inte bra!»
»Charlie,» sade Signe, när hennes man kom
ut, »hur kan du ha hjärta att ta ifrån en
människa det heligaste hon äger?»
»Hvad menar du med det?» frågade han
ytterst förundrad.
»Hur kunde du förmena gumman att lita på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
