Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
Guds hjälp ... du beröfvade henne kanske
hennes tro!»
Doktorn gick fram och åter i rummet,
öfver-vägande med sig själf om han skulle tala ut
med risk att göra henne ledsen, eller om han
skulle stå fast vid sitt beslut att icke inlåta
sig i religionsamtal med henne.
— Men hvarför skulle han icke säga sin mening,
klargöra sin ståndpunkt i stället för att
ständigt väja undan eller tiga? Vore det inte nu
rätta ögonblicket att slå ett slag för hvad han
ansåg rätt, tänkte han och satte sig ned
framför henne.
Han lutade sig bekvämt mot ryggstödet, lade
det ena benet öfver det andra, stack in sina
tummar i ärmhålen på västen och gjorde sig
beredd på en allvarlig och långvarig
diskussion.
»Kära Signe lilla, tror du, att man kan ta
en människas innersta tro, som man kan stjäla
en relik eller ett klädesplagg. Den tro, som
kan tas ifrån en är ingen verklig tro.. . den
är en inbillad tro. Försök du att ta min tro
ifrån mig!»
»Du har ju ingen tro, Charlie . . . hur skulle
jag då kunna ta det, som inte finns?»
»Jo Signe,» sade han, »jag har också en tro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
