Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
till karafinen, hällde i ett fullt glas vatten och
tömde det i ett drag, gick därefter till fönstret,
som han satte upp. Kylan bolmade in som
ett rökmoln, och han stängde det efter en kort
stund. Svalkan hade gjort honom godt.
Han satte sig i korgstolen och började tänka
mer lugnt öfver saken. Det hade gått som en
cyklon öfver honom nyss, innan han visste
ordet af. Det hade varit som en elak dröm. Nu
var han vaken igen.
— Kunde inte Signe få tala vid en
beskedlig präst? — Hvad hade han för rätt att
misstro hennes känslor? — Sannerligen alls ingen.
— Var inte det helt naturligt, att hon skulle
vilja samspråka med en liktänkande?
— Naturligt — — jo, det var just naturligt
det var — och lika naturligt vore det därför
också, om sympatien mellan dem växte upp
och snärjde fast dem vid hvarandra 1
I detsamma hörde han en sång uppstämmas
vid orgeln.
»Vi få mötas i Eden en gång.»
Mer förmådde han ej uppfatta. Blodet
rusade på nytt åt hufvudet på honom med ett
brusande, susande ljud.
Han störtade upp ur stolen, kastade på sig
sina pjäxor, sin skidpäls och mössa, slog upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
