Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
— Om han kunde begripa, hvad det var i
den där enfaldige smal Hans, som kunde slå
an på Signe, som berömde honom så mycket
och var så upplifvad efter hans besök? — Det
måtte vara, att de ha gemensam tro,
gemensam andakt och gemensamt arbete i
fattigvården, tänkte han.
Men då han började tänka på allt detta
gemensamma, stack en ond ande upp i honom.
Hans breda bröst höjde sig under täta,
flämtande andetag. Tänderna pressades mot
hvar-andra med ett skärande ljud. Händerna
sam-manknöto sig så knogarne hvitnadc och
nag-larne trängde sig hårdt mot insidan af handen,
som ville de ut tvärsigenom den.
Han kastade sig i sin skrifstol och höll
handen för ögonen — han ville bli kvitt synen af
den bugande ålen i svart skinn — han ville
bli kvitt sina onda tankar, sitt bultande hjärta
— sina andfådda lungor — ja, han ville rifva
ut det alltihop ur kroppen på sig och kasta
det för Signes fötter och ropa med ett
hånskratt — trampa på det du — det är mjukt
— var så godl
Med en knyck kastade han hufvudet bakåt
och for upp ur stolen. — Hvad var detta —
höll han på att bli vansinnig? Han gick bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
