Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
ens på de »kaffeböner» — som doktorn i sitt
sinne kallade dem — och de religiösa temöten,
som en nyväckt inspektorsfru i närmaste
granngård infört.
Därigenom hade doktorn återfått sina
angenäma söndagseftermiddagar med högläsning vid
lampan och den trefliga, sprakande, flammande
eldbrasan.
— Med tiden reder det sig nog, tänkte han.
— Bara barnet kommeri Hvilken glädje skulle
inte det föra med sig, allt ifrån sina första
skrik! Och när det växte till och fyllde huset
med stoj och buller — och de lätta små
barn-fjäten trippade öfver golfvet — hvem skulle då
kunna känna någon saknad, någon tomhet? —
Inte skulle Signe då kunna sitta och sörja
längre! Nej, då blefve hon helt säkert riktigt
kry och glad igen!
En dag hade doktorn fått bud om att
»folket i berget» — som de kallades — fått
tril-lingar och att gumman var mycket sjuk.
Han gick att uppsöka dem och lyckades
efter mvcket letande finna cleras bostad, som han
på afstånd tagit för en snöhöljd jordhög. En
svag rökpelare väckte först hans uppmärksam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
