Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
Tjuf Pelle var ett hittebarn. Han hade legat
utanför dörren i en bondgård, och man hade
haft anledning tro hans mor vara en lappflicka,
som velat dölja barnet för de sina. Härtill
hade man slutit sig, dels af den tygbit, i
hvilken barnet varit insurradt, som liknade tyget
i lapparnes sommarkläder, dels — och ännu
säkrare — af Pelles omisskänneliga sneda ögon,
gula hy och tunna, smala ben, öfver hvilka en
bred öfverkropp vaggade. Men han hade ljust
hår och klarblå ögon, hvilket på sin tid hade
ansetts komprometterande för den unge sonen
på bondgården.
Emellertid hade han från sin första stund
fallit som en börda på socken. Sedermera blef
han ett påhäng i gårdarne genom att
regelbundet hvar fjortonde dag komma och tigga
mat och kläder. Icke heller ville man afvisa
honom och be honom arbeta mer, ty man hade
märkt, att saker och ting kunde försvinna från
gården, när man nekat tjuf Pelle hvad han begärt.
Men han var händig och ganska bra att ha,
när kaffepannan behöfde ny förtenning, eller
man ville ha annat smått och godt utfördt.
För dylika tjänster månades då Pelle om med
mat och annat, men dess värre var det ej ofta
sådana hvetebrödsdagar påkommo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
