Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
och dit. »Nå madam», sade han och ruskade
med sitt finger sakta invid hennes mungipa,
»ska hon inte ta sig en klunk nu . . . jo se på
bara, nu går det ju igen . . . det tar sig, det
tar sig . . . jaså, jag får inte lägga ifrån mig
flaskan?» —Passas upp ska hon, det hör också
till könet, tänkte doktorn. »Seså, inte somna
nu igen . . . hugg i och dra bara! »
Doktorn, som alltid varit road af att studera
djurlifvet och särskildt af att uppföda djurungar,
var i sitt esse. Hela hans kärlek till djur slog
nu ut, i hög grad potentierad genom
medvetandet om, att dessa små djur voro människobarn,
begåfvade med möjligheten till hög
intelligensutveckling.
Signe stod bredvid och åsåg detta. — Var
han inte rörande, hennes Charlie? Öm och god
mot barnen, som vore de hans! Och hvarför
skulle han inte förstå behofvet af Guds godhet,
af Hans barmhärtighet — han som själf var så
god och så barmhärtig! Men kanske skulle det
komma, när han fick ett eget barn och fick
känna på hur litet vi själfva förmå att akta de
små — hur väl vi behöfva lämna dem i Guds
vård, om intet ondt skall vederfaras dem!
— En gång skulle det komma. Hon hade
Herrens löfte om det. Detta måste hon inprägla
Märta Bolie. //. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
