Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
hos sig så fort otåligheten ansatte henne. Hon
tänkte igen på synen i det himmelska
strållju-set — mindes de mörka, djupa ögonen och den
klara rösten »du skall få lifvet». Ja — hon
visste ju det! Hon skulle bara gifva sig till
tåls och lita på Herren, som aldrig sviker de
sina! Att hon då inte kunde bevara sitt sinne
fritt från denna syndiga oro och lämna allt i
Guds hand! –
Hon försjönk mer och mer i dessa tankar,
hörde ej ens, att Charlie bad henne räcka
honom en servet, som låg på stolen bredvid henne.
Hon rörde sig ej–.
Han tittade upp förvånad och såg henne stå
med hopknäppta händer och blicken stirrande
ut i rymden, som vore hon hypnotiserad.
»Signe», sade han, »hur är det med dig?»
Då först vaknade hon upp till verkligheten.
»Sätt dig för all del!» Han skyndade sig
efter ett glas vatten — trodde nästan, hon höll
på att svimma.
»Det var ingenting», sade hon, »jag bara föll
i tankar.»
Doktorn fann det märkvärdigt, att man kunde
bli så likgiltig för lifvet med alla dess
företeelser — men till största delen tillskref han
hennes nuvarande tillstånd detta beklagliga miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
