Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
hon än sköt undan det och befallde sig själf att
icke lyssna därpå, kom det dock ideligen
tillbaka. För hvar gång kände hon med ökad
styrka, icke så mycket fasa för döden, som icke
mer hur kärt lifvet blifvit henne, hur omöjligt
det var att skiljas från Charlie och lämna honom
ensam! Och hur absolut nödvändigt var det icke,
att hon fick lefva för att i tid föra sitt barn in
på den väg, som leder till himmelriket! Att den
vägen var svår att återfinna för den en gång
vilsekomne, det hade hon nogsamt sett.
— Hvem skulle draga Charlie till Herren, om
han nu hemkallade henne? Och hvem skulle
taga vård om barnet? Nej, nej, det kunde inte
vara hans mening! Men hon ville dock bedja
och åter bedja Gud att få lefva.
Hon betogs af en brännande längtan att få
förena sina böner med troende systrar och
bröder. Det var sä länge sedan hon erfarit den
styrkande gemenskapen i bönen. Charlie hade
tagit löfte af henne att för barnets skull
hvar-ken gå i den oeldade kyrkan eller på
bönemötena, där luften var kvaf och upphettad.
Nu stod denna räddhåga anklagande för
henne. Skulle inte Gud kunna skydda hennes lif?
Hade hon inte mer lydt människor än Gud?
Hade hon inte förnekat sin tro och låtit påverka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
