Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
ket mindre skäl är det då att gå ut i denna
kyla och sitta i den instängda, förskämda
luften ... Signe, gör mig till viljes», sade han och
lade hennes hufvud mot sin axel. »Signe lilla,
gör som jag ber dig, jag kan inte låta dig gå.»
Trotsigt reste hon sitt hufvud och såg honom
i ögonen med en oryggligt bestämd, fanatisk
blick. »Charlie, Gud befaller mig att gå, och
jag går.»
Skulle han använda maktspråk, helt simpelt
förbjuda henne att gå, ställa sig hindrande
framför henne? Han besinnade sig ett ögonblick.
»Signe», sade han ännu en gång, »om du
älskar mig, så lyd mitt råd. Du gör mig
gränslöst ledsen, om du går. Och jag betraktar det
som ett brott af dig både mot mig och mot
vårt barn. Det är oförsvarligt.»
»Är det oförsvarligt att lyda Gud?» sade hon
och gaf till ett vildt, hysteriskt skratt.
Han insåg, att i detta exalterade tillstånd
skulle inga böner, inga skäl kunna bringa henne
till förnuft. Ännu ett försök, och hon skulle
måhända försättas i ett konvulsiviskt tillstånd
af yttersta fara. Risken att låta henne gå var
då relativt mindre.
Stillatigande klädde han sig, tog sin hustrus
arm och följde henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
