Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. I I I
Andfådd af sinnesrörelsen och promenaden,
måste hon gång på gång stanna och hvila, men
skyndade ånyo på sina steg för att hinna fram.
»Lofva mig att gå hem, om du blir trött eller
om det blir alltför hett därinne . . . och sitt inte i
drag», bad han, när han lämnade henne vid
dörren.
Fram och åter vankade han i närheten af
bönehuset. Han ville vara till hands, om något
skulle hända. Aldrig hade någon gudstjänst
synts honom så lång. Ofta stannade han och
lyssnade, om inte sången efter bönen ännu skulle
höras. Men nej, allt var så tyst som i grafven,
och allt, han såg, ingaf honom graftankar.
Vägen till bönehuset, med de höga uppskottade
vallarne på ömse sidor, såg ut som en graf,
bönehuset som ett grafkapell.
Och därinne, där satt hon och vedervågade
lifvet. För hvad? För en fantasi, en plötsligt
framsprungen fruktan för döden. Hvarifrån hade
den kommit?
Kunde hon då inte lika väl ha bedt sin gud
om lifvet i sitt eget hem och spelat på sin egen
orgel? Hvarför skulle hon nödvändigt sitta i
ett bönehus? Det måtte väl inte gud fordra för
att bönhöra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
