Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden - I. Före människans ankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 FÖRE MÄNNISKANS ANKOMST.
Bälten kom i förbindelse med världshafvet. Denna landsänkning synes
emellertid icke i det hela i afsevärd mån ha inverkat på Östergötland.
Östergötland inrymmes inom det mellansvenska lågland, hvilket en
gång uppkommit genom sänkningen af berggrunden utmed vissa linjer.
Hafsaflagringarna täckte sedermera dessa nejder med ett fruktbärande
lager, hvilket, särskildt där kalkhalten var större, såsom bl. a. i Öster¬
götland, bildade en bördig jordmån.
På grund af hårdt klimat, och då under långa tider endast de högre
belägna och ofta mindre fruktbara och steniga höjderna blefvo fria frän
vatten, var växtligheten nog länge mycket obetydlig. Så småningom
kommo en del buskartade och förkrympta träd, såsom fjällsippan, sälg
och dvärgbjörk. Men allt efter som de bördiga trakterna höjde sig och
blefvo vattenfria samt klimatet förmildrades, tilltog växtligheten, och
efter hand utbredde sig asp, björk, lönn, al, hassel o. s. v. samt slut¬
ligen ek i skogssträckor, hvilka omgåfvo de högre belägna trakternas
tallskogar.
De första lefvande varelser, som funnos i Östergötland, voro liksom
å andra delar af jorden hafsdjuren. Om desamma har man föga känne¬
dom. S. Lovén omtalar emellertid i en afhandling i »Öfversikt af Veten¬
skapsakademis förhandi. 1861», att i Örberga kyrka i Dals härad invid
Vättern förvaras från forna tider ett refben1 af en hval, som, »efter
hvad en sägen synes antyda», strandat i närheten. Denna hval antager
L. kommit från öster. Ytterst skulle den hänvisa till Ishafvet. Äfven
på andra ställen i vårt land hafva anträffats skelettdelar af hval. Så
omtalas redan i Rimkrönikan skelettet af en hval, som strandat vid Edbo
i Roslagen år 1489, hvaraf en del ännu förvaras i Edbo kyrka samt
1860 omnämnes i en vetenskaplig afhandling af W. Liljeborg. År 1705
hittades i Västergötland 10 å 12 mil från Västerhafvet lämningar af en
hval, äfven de vetenskapligt heskrifna. Andra fynd af hvalben inom
Sverige omnämnas därjämte.
Skäl förefinnas alltså att säga, att hvalen lefvat och haft sin varelse
i de hafsvågor, som en gång inoiu Östergötland betäckte numera odlad
mark, äng och skog.
Men äfven andra ishafsdjur, som egentligen lefva i salt och iskalit
vatten, hafva återfunnits och finnas ännu i vårt land och inom vår pro¬
vins. Som exempel nämnes här hornsimpan, om hvilken A. Stnxberg i
sitt arbete »Sveriges och Norges fiskar» säger, att ingen annan salt-
vattensfisk hittills blifvit funnen vid en nordligare breddgrad än hon.
1 Det är egentligen endast ett stycke af ett refben. med gruhvit färg och tämligen väl
bibehållet, så att ytan till större delen är glänsande och slät. På ett ställe är »let något
förvittrad!. Att döma af utseendet liar det icke någon längre tid legat i jorden, men väl
länge kunnat ligga i vatten. Då öfre och nedre ändan saknas, är det svårt att säga. hvad
för en hval det tillhört. Liljeborg antager, att detsamma tillhört en Bahvnn och att det
möjligen är af samma art som den i Västergötland funna och härofvan omnämnda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
