Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden - II. Stenåldern - Boplatser - Befolkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 STENÅLDERN.
Samtliga dessa boplatser hafva tillkommit under gånggrifternas
period, en tid som enligt O. Montelius’ kronologi varar omkring åren
2,500—2,000 f. Kr. f., och tillhöra sålunda den yngre eller senare delen
af stenåldern.
Det får dock icke antagas, att dessa boplatser i öster voro fasta bo¬
städer, ty folkets fasta bosättning kom helt säkert först till stånd med
åkerbruket.
Befolkningen. Af allt att döma synes, som redan är antydt, de
spår, hvilka i Östergötland anträffats efter dess första invandrare, icke
gifva vittnesbörd om människor, hvilka blefvo stamfäder för Östergöt¬
lands bebyggare. Ty i så fall skulle nog ett större antal fynd från
dessa äldre tider blifvit gjorda. Senare invandringar kommo utan tvifvel
till stånd. Men äfven dessa nya invandrare kommo hit öfver Väster¬
götland. Den sydsvenska kultur, de medförde, inverkade äfven redan
tidigt på kulturen i östra Östergötland och blef så småningom efter oviss
tid den härskande.
Tack vare O. Montelius’ kronologiska undersökningar och det af
honom framställda systemet öfver stenålderns föremål samt med känne¬
dom om fynd inom de olika orterna kan det bestämmas, huru befolk¬
ningens utbredande på sin tid försiggick.
På grund af detta system och med stöd af uodersökning af de i
statens samlingar befintliga stenåldersföremålen från Östergötland har
B. Nerman visat, i hvud mån landskapet efter hand togs i besittning.
N. har genomgått mer än 1,600 dylika föremål och uppgjort särskilda
kartor för orterna, där de olika fynden anträffats, af hvilka framgår,
huru de olika häraden så småningom blifvit befolkade.
Enligt Montelius’ system följdes de spetsovala flintyxorna (ex. fig. 31
oslipad och 32 slipad) af de tunnackade (fig. 33 oslipad o. 34 slipad),
dessa åter af de tjocknackade (fig. 35).1 Af Nermans kartor inhämtas,
att den spetsovala yxan blifvit i 19 ex återfunnen i Aska, Dals, Lysings,
Göstrings, Bobergs och Vifolka h:d, alla i västra Östergötland allt in¬
till närheten af Roxens västra strand, samt ett ex. i Kinds h:d.
Den tunnackade flintyxan, som representeras af 186 ex., alltså i be¬
tydligt större antal än den spetsovala, har förutom i nyssnämnda h:d
äfven anträffats i mindre antal ex. i Gullbergs, Valkebo, Hanekinds och
Finspånga l:s h:d, Memmings, vid gränsen nära ett dylikt fynd i Fin-
spånga l:s h:d, Åkerbo, Bankekinds, Bråbo och Hammarkinds h:d. Här
visar sig alltså en dragning af fyndplatserna åt öster ända till grann¬
skapet af Slätbaken. Äfven norr om Motala ström förekomma några
dylika fynd. Från Ydre, Skärkinds, Lösings, Björkekinds och Östkinds
h:d finnas icke några tunnackade yxor i statens samlingar. Det största
antalet hafva anträffats i det lilla Dals samt i Aska h:d.
1 N:o 31 är funnen i V. Tollstads, 32 i S:t Pers. 33 okänd fyndort, 34 i Orbergn och
35 i Björsätera socknar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
