Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden - II. Stenåldern - Samfärdsel - Grafvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 STENÅLDERN.
därifrån materialet till de i Östergötland funna flintredskapen hämtades
— stod landskapet i beröring med den yttre världen i öfrigt. Af funna
grafvars beskaffenhet, som närmare angifves härnedan, antages Öster¬
götland genom förmedling af västra Sverige äfven ha stått i förbindelse
med västra Europa. Med länderna åt öster fanns helt säkert förbindelse.
De vid Alvastraboplatsen funna sillfjällen utvisa, att dessa pålbygg-
nadsmänniskor voro i bytes- eller handelsförbindelse med Östersjön.
Grafvarna. Hvad de tidigare människorna i .Östergötland gjorde
med sina döda är obekant. Måhända de buro dem till skogs, där de
blefvo ett rof för vilda djur, måhända de kastade dem i vattendragen
eller kanske de blefvo utkastade närmare de tillfälliga bostäderna, möj¬
ligen öfvertäckta af ris och jord. Några grafvar från de kulturellt
lägre stående östgötarna finnas, som redan nämndt, icke. Deras tankar
och tid upptogs väl mest med mödan att anskaffa det, som nödtorftigast
behöfdes för deras lifsuppehälle.
Redan för ett sjuttiotal af år sedan framhöll föregångsmannen inom
den arkeologiska vetenskapen inom vårt land Sven Nilsson, att sten¬
ålderns människa byggde grafvar, liknande de lefvandes bostäder, och
detta på grund af att hon trodde, att de aflidne i griften skulle fort¬
sätta samma verksamhet, som de i lifstiden öfvat. Därför nedlades äfven
redskap, vapen och födoämnen i grafvarna.
Vid undersökningen af boplatsen vid Alvastra trodde man sig i
början ha funnit en dylik graf i form af en mindre flotte. Något vidare
har emellertid icke hörts därom, mer än att här hittats ett människo-
skelett, antydande en graf.
De olika grafvarna från stenåldern i Sverige hafva blifvit kallade:
1) Dösen, en graf af stenblock eller hällar, betäckta med en eller
flera stenar. 2) Gånggriften, ett större grafrum af sten med en täckt
lägre och mindre bred ingång samt vanligen dold af jord. 3) Häll-
kistan, stora, aflånga, fyrsidiga kistor af sten, vanligen tunnare hällar,
mer eller mindre dolda af en hög. Dessa olika grafformer voro ett slags
afbildningar af bostäder. Grafvar gräfdes äfven i jorden ungefär som
i vår tid.
Bränning af liken förekom icke under stenåldern.
De första kända grafvarna i Östergötland äro från den yngre sten¬
åldern, eller från början af det andra årtusendet före Kr. f., samt äro af
hällkistetypen, ehuru en del påminna om gånggrifterna. Vissa af dessa
grafvar hafva blifvit använda långt fram under bronsåldern, hvarom
funna bronsföremål vittna.
Tolf stenåldersgrafvar äro härstädes kända.
I desamma hafva lagts flera lik, ända till omkring ett trettiotal.
De äro bildade af resta stenar, antingen af kalksten eller, såsom på
en plats, af granit. Läget är merendels i norr och söder eller väster
och öster men äfven vsv.—oso. samt på en höjd med utsikt öfver om¬
nejden och oftast öfver något närliggande vatten. Öfver hällarna är i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
