Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden - III. Bronsåldern - Bronsföremål - Hällristningar - Grafvar och begrafningssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 BRONSÅLDERN.
Huruvida i Östergötland förekom någon tillverkning af bronssaker,
är icke bekant, beroende därpå, att vid gjutningen begagnades antingen
ett sätt, som förhindrade formarnas förvaring, eller också därpå, att de,
som kunde förvaras — de som voro af sten eller brons —, möjligen
icke hittats eller tillvaratagits. Att bronsföremål tillverkades i Sverige,
och att konstskickligheten i detta afseende här stod högt, är emellertid
kändt.
Det bör nämnas, att bronsen icke var den första kända metallen,
ty redan under senare delen af stenåldern voro koppar och guld be¬
kanta. Något fynd af oblandad koppar här i Östergötland torde icke
anträffats. Äfven i det öfriga Sverige äro icke många dylika föremål
funna.
Hällristningar. Minnen från bronsåldern äro äfven de här och
hvar, särskildt i östra Östergötland, befintliga och å släta klippor funna
hällristningarna. De återfinnas i närheten af Motala ströms utlopp i
Bråviken inom socknarna ö. Eneby (fig. 62—64) och Borg samt vidare
nära sjön Roxen i Rystads s:n, vid Hästholmen1 i Västra Tollstads
s:n, den sistnämnda den enda hittills anträffade större hällristning i
västra Östergötland, o. s. v. Östergötland är jämte Bohuslän och syd¬
östra Skåne den ort inom Sverige, där de flesta hällristningar före¬
komma. De framställa om hvartannat skepp, likväl utan segel, fyrfota-
djur, mansfigurer, bågskyttar, svinhjordar, svärd, sköldar, fotsulor,
religiösa tecken, såsom fyrekriga hjul, skålformiga fördjupningar o. s. v.
I S:t Lars forna socken, norr om Linköping, liksom på flera andra
platser inom provinsen finnas dylika fördjupningar i olika grupper utan
någon som helst annan ristning.
De hänvisa alla dessa ristade taflor till långt aflägsna tiders blyg¬
samma konstskicklighet i teckning samt visa oss, att redan bronsålders-
folket sökte att till efterkommande fortplanta minnet af betydelse¬
fullare händelser. Och om de än för en senare tid äro i mycket otyd¬
bara, vittna de dock såväl om religiösa begrepp som om fredliga vftrf
och krigiska bragder samt gifva oss en föreställning om, hvarmed denna
tids folk upptog sin tid och sina tankar.
Grafvar och begrafningssätt voro länge lika med dem under sten¬
ålderns senare del, d. v. s. de obrända liken lades i hällkistor. Senare
kom en tid, då liken plägade brännas, hvilket efter hand blef det van¬
ligaste grafskicket. Grafvarna utgjordes ofta af jordhögar eller sten-
rösen, lagda å berg eller höjder med utsikt öfver vatten. Till en början
voro dessa högar eller rösen af betydande storlek. Mot slutet af brons¬
åldern nedsattes grafurnan med de å bål brända och därefter rensköljda
benen, utan att hög uppkastades.
Under den äldre bronsåldern brukade liken äfven läggas i urholkade
1 Denna sistnämnda hällristning omnämnes i litteraturen första gången i forf:s arbete:
Östergötl. beskrifn., Hist. geogr. stat. lexikon år 1K79. men har icke blifvit undersökt
förrän år 1011 och då efter föri:s anvisning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
