Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden - IV. Järnåldern - 2. Folkvandringstiden - Striderna mellan götar och svear - Fornborgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 JÄRNÅLDERN.
hvilka man sagt att de fallne blifvit jordade, endast äro vanliga by-
graffält. Förr uppgafs det äfven, att det år (740), då Bråvallaslaget
skulle försiggått, vore det första säkert kända årtalet i Sveriges historia.
Denna uppgift är oriktig och vilseledande.
Men få vi sätta tro till Ynglingasagan, var det för öfrigt icke genom
öppen strid utan endast genom list, som sveakonungen Ingiald slutligen
blef ensam härskare öfver Sverige och under sig skattlade de öfriga
rikena. Vid ett gästabud, till hvilket han inbjudit öfriga konungar,
säges han innebränt dem i deras sofsal. De, som icke innebrändes,
dräptes. Ingiald fick härför tillnamnet »Illråde». Hvad Östergötland
angår, fick östgötakonungen Högne, enligt Sturleson, »behålla sitt rike
för Ingiald allt till sin död». Östergötland var alltså på fastlandet det
sista land, som förenades med Svea välde.
Långliga tider förgingo emellertid, innan götar och svear upp-
gingo i hvarandra till ett folk. En påminnelse om den skillnad, som
en gång fanns dem emellan, hafva vi än i dag i Sveriges konungs
officiella titel: Sveriges, Götes (och Vendes) konung. Namnet Göte hän¬
visar till Götaland — Götland, som det ursprungligen hette — eller
det »sunnanskog», d. v. s. söder om Kolmården och Tyleskogen belägna
landet i motsats till det »ofvanskog» eller »nordanskog» belägna Svea¬
land. Namnen Svea rike och Göta rike begagnas än i dag, fastän en
del olika landskap nu tillräknas dem mot fordom.
hornborgar. Inom Östergötland finnes ett stort antal bergfästen, i
senare tider kallade bygdeborgar, hvilka med stöd af inom desamma
gjorda fynd visa sig tillhöra folkvandringstiden. Dessa fästen synas
hafva tillkommit som försvars- och tillflyktsplatser för bygdens befolk¬
ning, med anledning af de heta och långvariga striderna emellan svear
och götar. Åtminstone en del af desamma hafva varit bebodda, t. o. m.
under längre tider.
Belägna utefter Motala ström och de sjöar, som förbinda Vätterns
och Östersjöns vågor med hvarandra, samt mot söder nedåt Åsunden,
hafva de blifvit anlagda utmed vattendragen, å hvilka en fiende hade
lättast att tränga in i landet.
Under striderna mot romarne, i hvilka de skandinaviska götarne,
såsom vi ofvan sett, voro sina stamförvanter östgoterna behjälpliga,
hade götarne lärt sig den tidens befästningskonst. Vid sin återkomst
till hembygden uppförde de åt sig och lärde andra att uppföra dylika
fästen, hvilka för öfrigt förefinnas icke blott i Östergötland utan äfven
i andra delar af östra Sverige.
Dessa fästen eller murar äro uppförda å krönet af branta, svårtill¬
gängliga bergshöjder. Murarnas läge och utsträckning äro bestämda
af terrängförhållandena samt äro flera eller färre, allt efter behof. Å
yttersidorna lodräta, bestå dessa murar af kullerstenar eller flyttblock.
De hafva fordrat ett betydligt arbete, då all erforderlig sten naturligt¬
vis icke alltid funnits att tillgå å krönet. Där berget sluttar brant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
