Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden - IV. Järnåldern - 3. Vikingatiden - Gränser - Götar och östgötar - Lionga ting - Östgöta lagsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNÅLDERN. ()5
enda konung i Södermanland, sagan vet att omtala, är Granmar, hvil-
ken med rätt eller orätt äfven blifvit kallad konung i Östergötland.
Granmar söges ha varit måg till östgötakonungen Högne. Var Granmar
måhända dennes under- eller medkonung? Att Södermanland fått sitt
namn af sitt läge söder om Uppland är icke något bevis för att det
förstnämnda landskapet icke tillhört Östergötland. Detta namn kan
ha tillkommit under sveaväldets och upplänningarnas maktperiod, då
tillbörlig hänsyn i sådant hänseende måhända icke togs till Öster¬
götland.
Götar och östgötar. När dessa namn först uppkommit, kan icke
uppgifvas. A. Noreen visar, att namnet härleder sig från ordet göt
eller gaut, som betyder utgjutning, ström eller fors. Landet närmast
Trollhättan fick först namn häraf och kallades Götland (Gautland),
under 1400-talet ombildadt till Götaland. Med folkets utbredande blef
detta efter hand namuet å landet fram emot Vättern och ända till
Östersjön. Slutligen skildes till namnet de båda landskapen å ömse
sidor om Vättern, och kallades det öster därom belägna Östergötland i
motsats till Västergötland.
Flera andra tolkningsförslag af namnen hafva tid efter annan fram¬
kommit, bland annat af A. Erdmann, som 1891 sökte visa, att götar,
goter och jutar äro »de djärfva, modiga».
Lionga ting. Östgötarne hörde tidigast under västgötarnes allmänna
landsting, kalladt alla götars ting. Sedan Östergötland på grund af be¬
folkningens tillväxt kunnat bilda eget landskap, fick det sitt särskilda
landsting, kalladt Lionga ting. Namnet angifver, att det var förlagdt
till det nuvarande Linköping (Liongaköpunger), som alltså redan under
hednatiden var en viktig plats för landskapet. Lionga ting var redan
från början ting för ett vidsträckt område. Tvifvel ha framkastats,
huruvida landstinget verkligen var förlagdt till Linköping, och en äldre
förf., Loccenius, säger att namnet är kommet af gården Ljung i Gull-
bergs h:d, där tinget skulle hållits. Detta är en gissning, som endast
kunnat tillkomma på grund af namnlikheten. Till yttermera visso, att
tinget varit i Linköping, kan anföras lagmannen i Östergötland Knut
Jonssons dombref från d. 15 jan. 1315 (Dipl. Sv. 1999), där han omtalar
commune pratoruun dictum landsthing Lynwpiv.
Ostgöta lagsaga innefattade ieke blott Östergötland utan äfven norra
delen af Småland samt hela det nuvarande långsträckta Kalmar län
ned till Blekinge, där danska väldet vidtog. Östergötlands lagsaga och
Upplands voro de största lagsagorna i riket. Lagmännen voro icke
blott lagens bandhafvare — söfver hvar lag var en lagman» -
utan äfven målsman för folkets frihet och rättigheter. Lagmännen
voro alltså betydande män, livilka det äfven tillhörde c’itt genom dom
bekräfta hvarje konungaval. Vid konungaval hade Östergötlands lag¬
man tredje stämman.
•) —1’0)7^7. ttidd* vstn >1. ryötlonih }n>t>>rin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
