Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - II. Folkungatiden - 1. Östgötakonungarna - Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FOLKUNGATIDEN. 123
frigåfvos i utfärdade testamenten eller vid andra tillfällen. Efter fri-
gifningen fortforo de i allmänhet, att antingen förblifva i sin förut¬
varande tjänst, eller också fingo de jord att röja och odla samt åtnjöto
härför under viss bestämd tid grödan, eller också försörjde de sig med
fiske, jakt o. s. v. I ett testamente af år 1311 gifver t. ex. Linköpings-
domprosten Virnund domkyrkan flera gårdar, som skulle tillfalla kyrkan
efter hans död, såsom Böckstad i Yårdsbergs s:n, Yreta m. fl., med alla
»deras åboar, upptagare af nyodlingar». I händelse dessa åboar icke
varit trälar eller mot vissa villkor frigifna sådana, kunde de ju helt natur¬
ligt icke blifvit borttestamenterade. Detta testamente häntyder emeller¬
tid på att trälarna i vårt land, åtminstone vid denna tid, kunde lefva
ett förhållandevis drägligt lif.
I november 1335 var konungen åter i Östergötland och utfärdade
från Skenninge en förordning om af-
skaffande af en del missbruk, som till¬
kommit rörande allmogens frid, våld¬
gästning, angrepp på person, hus m. m.,
olofligt tillgrepp o. s. v. Denna förord¬
ning förnyades år 1344. Ar 1345 höll
k. Magnus rättareting i Skenninge och
Söderköping samt 1347 i Linköping.
Linköpings domkyrka, å hvilken
arbetats alltjämt, förklarades 1328 vara
fulländad, så att den tionde, som utgått
från stiftets kyrkor till den kostbara
byggnaden, nu icke vidare påfordrades
(fig. 134 o. 135).
I och för skuldsättning pantsattes
en del af landet af konungen, vid hvil¬
ken skuldsättning äfven Skällviks slot
(Stegeborg) med Östergötland ingick,
omkring midten af 1330-talet.
Är 1345 utfärdades en ny stadga rörande frälserätt, rusttjänst, om
huru många kunde bjudas till bröllop och andra gästabud m. m. samt
om vapensyn. I sistnämnda fall stadgades, att vapensyn skulle hållas
i Linköping för Östergötland, Tjust, Kind, Vedbo, Tveta, Vist, Grenna
och Yisingsö.
År 1351 utkom en gemensam landslag för hela riket, ett viktigt steg
för målet att föra de olika landskapen till större gemensamhet.
Statsfinanserna hade under k. Magnus kommit i ett särskildt dåligt
skick, och dryga skatter tyngde vid denna tid på befolkningen. Konung
Magnus fann sig äfven år 134(5 föranlåten att till skilda delar af riket
utfärda en skrifvelse — äfven till invånarne i Linköpings stift, att för¬
varas i Linköpings domkyrka — däri han beder dem om tillgift för det
förtryck och de skattebördor, hvarmed de varit betungade, i följd af de
133. Vapnet i konnng Magnus’ kontra-
sigill, anordnadt å baksidan af majestäts-
sigillet.
Denna pantsättning ägde rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
