Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 3. Riksföreståndaretiden till unionens slut - Konung Hans vid makten - Hemming Gad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UNIONSTIDEN. 1X7
visen eder trolige och välvillige, att i denna foreskrifne gengärd ut¬
lämnas det, som godt är», och på den dag, som bestämmes. Slutligen
ombedes häradshöfdingen i hvarje härad att tillse, att ingen döljer sig
undan »vid vår nådige herres hämnd och plikt». Dylika skrifvelser
utfärdades utan tvifvel till alla härad i landskapet.
Att märka är emellertid, att konungen sedermera icke kom till
Östergötland.
Sedan Sten Sture lämnat riksföreståndarskapet, fordrades från flera
håll ersättning af honom för den skada, som skett under de inbördes
striderna år 1497. Så fordrade Linköpingsbiskopen Henrik 500 mark
för Rönö slotts förstörelse, hvilken summa likväl först utbetalades i
biskop Brasks tid.
Några år gingo, och missnöjet vände sig nu mot konung Hans.
Härtill var det först det vanliga skälet, att stormännen icke fingo till¬
räckliga förläningar, men därjämte tillkommo äfven många andra skäl,
såsom konungens försummelse att fullgöra åtagna förbindelser, hans
vinningslystnad o. s. v. Därmed aftog äfven afunden mot Sten Sture.
Hemming Gad. Vid denna tid, eller år 1500, hade Hemming Grad
återkommit efter mer än tjugo års vistelse utomlands, däraf största
delen i Rom såsom svenska regeringens fullmäktig hos påfven. För¬
sta anledningen till hans utsändande till Rom hade varit, att danske
konungen utverkat bannlysning öfver Sten Sture i januari 1478. Sam¬
tidigt skulle Gad taga kännedom om universitetet i Paris, h vilket
skulle tagas till mönster för det i Uppsala tillämnade. Han lyckades
äfven göra påfven gynnsamt stämd, och tillstånd lämnades till Uppsala
universitets grundläggande.
Vid sin återkomst tog Gad nu genast till sin uppgift att söka medla
emellan herr Sten och hans afundsmän bland rådsherrarna. Svante
Nilsson hade redan förlikt sig med herr Sten. Det gällde nu närmast
biskoparna. Försoning kom äfven till stånd.
Den kraftige Linköpingsbiskopen Henrik
Tidemansson afled vid denna tid, d. 20 dec.
1500.
Hemming Gad, som, liksom biskop Henrik,
var infödd östgöte eller åtminstone född inom
stiftet, innehade nu domprosttjänsten i Linkö¬
ping. Genom Sten Stures bemedling blef han,
oaktadt domkapitlets tveksamhet, i midten af
januari 1501 vald till biskop Henriks efter¬
trädare. 157. Hemming Gads sieill.
Konungen kom under senare delen af janu¬
ari efter en tids frånvaro åter till Sverige. Från Jönköping begaf han
sig till Vadstena, följd af några af sina svenska vänner. Från Vad¬
stena togs färden till Stegeborg. Här infann sig nu äfven Gad (fig.
157) för att få ett samtal med konungen, men, som han skrifver på tal här-
Digitized by
Google
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
