Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Vadstena kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 NYA TIDEN.
Men, att det understundom var svårt att få räkenskaperna gå ihop,
framgår af de ofta förekommande lånen, som upptogos i ännu befintliga
räkenskaper, äfvensom af de försäljningar af nunneringar och kyrkokärl
m. m., som ofta omnämnas i desamma.
Men det svåraste året blef år 1595. Efter riksdagen i Söderköping
detta år, där det bl. a. beslutades, »att alla missbruk i Vadstena kloster
skulle afskaffas», begaf sig hertig Karl till Vadstena, åtföljd af rådet
och ärkebiskopen m. fl. Hertigens broder, hertig Magnus, hade aflidit
och skulle nu begrafvas därstädes. Men hertigen begagnade tillfället att
äfven rannsaka om klostrets angelägenheter. Här funnos nu endast
elfva nunnor kvar. Besöket var väntadt och fruktadt. Klostrets för¬
nämsta dyrbarheter hade blifvit öfverförda till Visingsborg att förvaras
af Erik Brahe. Heliga Birgittas och Katarinas ben hade upptagits ur
sina silfverskrin och nedgräfts för att icke oskäras (sid. 143).
Vid besöket i klostret uppmanades nunnorna att öfvergifva den ka¬
tolska läran. I så fall skulle de få kvarblifva i klostret. Alla sva¬
rade emellertid, att de hellre underkastade sig hvilka svårigheter som
helst, än de öfvergåfvo sin tro. Ärkebiskopen förebrådde dem, att de
kort förut, då de skulle åhöra evangeliska predikningar, tillstoppat öro¬
nen med vax. Äfven biskopen i Linköping och kyrkoherden i Vad¬
stena tilltalade dem skarpt. Abbedissan måste äfven omtala, hvar de
gömt dyrbarheterna. Klostret fick endast behålla relikskrinen. Krister
Klasson Horn sökte förgäfves återfinna dolda skatter med slagruta samt
lät för samma ändamål nedrifva murar. Biblioteket sköflades, och till
sist bestämdes, att nunnorna skulle lämna klostret. Ännu på sommaren
1596 fanns emellertid klostrets sista abbedissa, Katarina Olsdotter, som
därtill blifvit vald 1594, jämte fyra systrar och några män, bland dem
Bengt »läsare», kvar. De fem nunnorna fördes samma år till Söderkö
ping, hvarifrån de begåfvo sig till Birgittinklostret i Danzig, följda
af ytterligare tre yngre jämte deras predikant, Måns Andersson. Af
de återstående blef en gift, en annan förblef ogift i fäderneslandet och
den tredje tog hertiginnan till sig. Den sistnämnda fick sedermera
stor längtan åter till klostret och tilläts äfven återvända, men insjuk¬
nade kort efter återkomsten samt afled. Ar 1605 vistades här en nunna,
som af hertig Karl fått vården om klosterträdgårdarne. Klosterfolk
funnos här ännu långt in på 1600-talet.
Af ett ännu i riksarkivet befintligt inventarium, uppgjordt 1595, fram¬
går hvad klostret vid slutet af sin tillvaro hade öfrigt af sina ursprung¬
liga rikliga och dyrbara tillhörigheter. Här funnos då af silfver: heliga Bir¬
gittas skrin, förgylldt. heliga Katarinas d:o med förgyllda öfverbeslag,
krucifix, förgylldt, två ljusstakar, pärlkrona med förgyllda spiror, tva
små d:o, hel. Katarinas graftäcke »sengt» med guld, en liten belätekjortel
med pärlor, 1 förgvlld monstrans, 4 kalkar, 3 patener och silfver från
hel. Ingrids skrin, vidare 2 korkåpor med guldbårder, 20 mässhakar af
»gyldene sammet och siden m. rn., 14 altarbrynner. 12 antependier. ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
