Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Vadstena kloster - Kyrkoräfst i Linköpings stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 NYA TIDEN.
Hvad klosterhusen beträffar, så började en del nedrifvas redan år
1245 för att användas vid Vadstena slotts uppförande. Nunneklostrets
byggnader blefvo dock då orubbade. Konung Johan III gaf på sin tid
år 1586 befallning om slagen koppar till klostrets täckning. Sedan her¬
tig Johan år 1611 erhållit Östergötland som hertigdöme, nedref han
ytterligare några klosterhus, och af befintliga malm- och kopparkärl lät
han förfärdiga en klocka till slottet. Hvad som fanns öfrigt af kloster¬
husen stod länge obegagnadt. Om den, som skulle gjuta klockan, be¬
rättas det, att han flere gånger måste omgjuta densamma, innan den
blef fullgod. Under arbetet hade han därjämte en mängd underliga
syner och rysningar, så att han förklarade, att han aldrig mer ville
ha att göra med sådant, som tagits från klostret. Folket i orten tog
äfven illa upp denna klockgjutning. Sedan Vadstena kloster blifvit
ödelagdt, klagades af menige man öfver, att landet af Gud blifvit för-
bannadt. En svår missväxt inträffade nämligen vid denna tid. Från
den dag ljusen icke vidare tändes på altaret, sades det, har äfven väl¬
signelsen försvunnit från åkern.
Kyrkoräfst i Linköpings stift. Ärkebiskop Abraham Angermannus
hade i december 1595 fått befallning att i rikets skilda delar företaga
en visitation, rörande kyrkotukt, lefverne och renlärighet m. m. I maj
månad 1596 började visitationen i Linköpings stift. Angermannus var
känd för sina kunskaper och sina åsikters renhet och fasthet. Men han
gjorde sig äfven känd som en hård man, och han förfor under denna
sin visitationsresa ofta mycket strängt. Alla vidskepelser förbjödos
äfvensom en del kyrkliga ceremonier, om det ock icke lyckades ho¬
nom att afskaffå dem. Sträng räfst hölls med alla laster. Försummelse
att besöka kyrkorna straffades med ris. Osanning, signeri, gräl å
kyrkogården, vanvördnad mot prästerna, otukt, oenighet i äktenskap
in. m. måste försonas med spö- eller risslitning eller öfversköljdes den
skyldige upprepade gånger med kallt vatten.
En förlofvad person, som öfvergifvit sin trolofvade, och ingått äkten¬
skap med en annan, tvingades, fastän lång tid förgått sedan brytnin¬
gen, att öfvergifva sin hustru och äkta den förskjutna, ehuru ingen af
parterna ville.
Karl Karlsson Gyllenhjelm berättar i en relation 1597, befintlig i
riksarkivet, att en ung knekt, som blifvit tvingad att gifta sig med en
gammal kvinna, slog ihjäl denna sin hustru, så snart ärkebiskopen rest
sin väg, ett bevis att ärkebiskopens handlingssätt icke alltid hade de
bästa följder.
En bonde skickade ifrån sig den hustru, med hvilken Angermannus
vigt honom, samt återtog sin föregående.
I V. Tollstads socken fanns en dubbel mandråpare, som tagit blodet
af sina offer och druckit det ur stop, »en öfvergifven skalk», den ingen
tordes tala emot. Slet ris 39 slag och 9 ämbar vatten», som det syne>
rättvisligen. En annan fick 39 slag och 3 ämbar vatten för det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
