Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 NYA TIDEN.
Strax utom staden skildes de åt. Bagge drog med knektarne till Fjet-
munna och Boije med ryttarne till Rök, dit Dackes folk till följande dag
stämt allmogen till ting i prästgården. På båda ställena blefvo små-
länningarne förskingrade eller slagne. Vid Rök nedgjordes 30 man, och
5 insattes som fångar i kyrktornet, hvilka sedan fingo »stå sin rätt i
Skenninge».
Andra af Dackes folk drogo in mot Linköpingstrakten och fällde brå¬
tar vid Skeda och Slaka, så att den kungliga härafdelning, som från
Kisabegifvit sig till Linköping, drog sig nordost ut till Törnvalla, be¬
läget 1,3 mil från staden.
I Haddorp i Slaka socken, belägen 0,3 mil från Linköping, hade 300
smålänningar blifvit förlagda. Dessa blefvo i oktober illa åtgångna af
konungens folk under befäl af Abraham Eriksson Leijonhufvud och
Botvid Larsson Anckar, hvilka tidigt en morgon öfverrumplade dem i
sömnen och brände dem. En annan del, som lagt sig bakom en fälld
bråte, blefvo äfven nedslagna, då de ville undsätta dem, som voro för¬
lagda i byn. De segrande bemäktigade sig allt, hvad de slagne i orten
hade röfvat och stulit.
Men Dackes ställning var föröfrigt nu i det hela sådan, att de kung¬
liga i oktober nödgades ingå på ett stillestånd, som skulle bestå ett ar
räknadt från den 1 november, hvilket stillestånd förnyades i Linköping
i november s. å. I det därom utfärdade brefvet framstår Dacke så¬
som en af de kungliga erkänd styresman öfver Småland samt mer som
en med konungen likställd än som hans upproriske undersåte. Dacke
lofvade konungen sin tro samt att inställa upproret äfvensom att med
sina anhängare komma konungen till hjälp i händelse af uppror eller
utländskt krig, kvaremot å andra sidan utlofvades glömska och benåd¬
ning. Denna öfverenskommelse stadfästades af konungen den 25 no¬
vember 1542.
Dackes makt hade nu stigit till sin höjd. Icke blott, att han upp-
trädt som en själfständig underhandlare med den lagliga makten, utan
han hade därjämte kommit i vänskaplig förbindelse med utländska fur¬
star, hvilka ansågo inbördeskriget gynnsamt för sina sträfvanden att be¬
komma Sveriges krona.
Konungen, som en tid vistats vid Stegeborg, lät sitt krigsfolk för-
blifva i Östergötland öfver vintern, med förläggning vid Linköping och
under befäl af Lars Siggesson. Hit sände nu konungen förstärkningar,
såväl af inländskt som utländskt manskap, hvilket allt skedde icke blott
med tanke på det Dackeska upproret utan äfven för de stämplingar.
som möjligen kunde komma till stånd mot riket från utlandet.
1 januari 1543 sände konungen Dacke sitt lejdebref, att han skulle
komma upp till Stockholm, en inbjudan, som Dacke likväl icke begag¬
nade sig af. I stället skref han till hvarje häradsfogde i Småland och
Oland orn, att den menige man skulle vara skattefri samt att alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
