Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Brödrastriden 1568 - Riksmöten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 NYA TIDEN.
När konungen fick kännedom om, att hans bröder dragit nedåt lan¬
det, trodde han först, att de ämnade fly från riket. För att förhindra
detta nedsände han bud, att alla, som ville afvika från riket, skulle ned¬
göras. Men då han senare fick veta, att hertigarne intagit Vadstena
slott, sändes Göran Gera ned för att söka åstadkomma förlikning. I
Norrköping anträffade Gera hertig Karl, hvilken sände denne till her¬
tig Johan, som ännu vistades i Vadstena. Men någon förlikning kom
icke till stånd vare sig nu eller senare.
Då hertigarne kände sig tillräckligt starka, drogo de mot Stock¬
holm. Den här, med hvilken hertig Johan nu bröt upp från Vadstena,
bestod af 5 tyska, 5 skotska och 8 svenska fanor, således omkring, men
allra högst, 5,400 man rytteri, hvarmed sedan hertig Karls folk före¬
nade sig. Under vägen till Stockholm emottogos hyllningseder från
skilda håll. Efter elfva dagars belägring intogs Stockholms slott.
Konungen tillfångatogs och afsade sig den 29 september regeringen, som
då emottogs af hertig Johan (4ig. 192).
Ytterligare riksmöten i Östergötland. I Linköping försiggick ett
möte år 1542 för att rådgöra om mått och steg mot Dackefejden samt
år 1544 i och för krigsmaktens ordnande.
I Vadstena år 1587, då ett förlikningsbref utgafs, genom lrvilket
den oenighet, som varit emellan konung Johan och hertig Karl, och
som hotat urarta till inbördes krig, bilades. I detsamma bestämdes,
att konungen ägde rätt att till biskop i Strängnäs utse en af de tre,
som ärkebiskopen och kapitlet i Uppsala samt prästerskapet i stiftet
uppsatte på förslag; konungen skulle hålla räfsteting; enhvar skulle
äga rätt till klagan inför konungen, sedan förut rannsakan skett inför
häradshöfding, lagman och fursten; föreskrifter gåfvos rörande lagmans-
val; biltog eller fridlös eller den, som brutit mot konungen, skulle icke
af fursten få hysas eller försvaras; den gränsskillnad och de råmärken,
som af konung Gustaf voro bestämda, skulle iakttagas; ärftliga dona-
tionsgods i furstendömena skulle bestå, så länge furstarna innehade
furstendömet; till myntning eller tryck ägde furstarna icke rätt utan
konungens tillstånd; furstarne ägde icke rätt till rusttjänst af adeln
inom furstendömet, men den adel, som ville tjäna furstarna, ägde där¬
till rätt i det, som icke vore konungen eller riket emot, liksom de, som
voro boende inom furstendömet, skulle erkänna fursten som sin lands-
herre; furstarne ägde icke rätt betunga sina undersåtar med nya eller
olagliga pålagor och slutligen skulle, på grund af konung Eriks äkten¬
skap, ingen af konungafamiljen äga rätt att taga till drottning eller
furstinna någon ofrälse. Gjorde någon sig därtill skyldig, förverkade
han sin arfsrätt till kronan.
Vid riksdagen i Stockholm år 1590 blefvo emellertid dessa artiklar
förklarade utan kraft, enär konungen då var förlikt med sin broder
samt desamma dessutom tillkommit genom tillskyndan af de seder¬
mera halshuggne riksråden Hogenskild och Ture Bielke, Gustaf och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
