Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Hertigarne af Stegeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 NYA TIDEN.
liga hus och på grund af vårt nära blodsband låtit beveka oss att hellre
vänligen råda och varna, att e. k:t afstår från slika vidriga beteelser
och prejudicerliga ordsätt, kunnande e. k:t nogsamt finna, huru slikt oss i
längden skall blifva olidligt, då vi i vårt rike icke låta bestrida oss vår rätt».
Ett dylikt sätt kunde han möjligen begagna, då han vistades i tyska
kejsarriket men icke i Sverige, ity att hvarje konungarike består af sig
själf och har sina egna »jura, högheter, regalia och jurisdiktion*.
Detta borde hertigen så mycket mer ihågkomma, om han betänkte
sin faders lofliga exempel, som lät nöja sig med Sveriges lag i sina
ärenden utan att draga dylika inhemska saker inför något utländskt
forum. Icke heller åtnjöt hans fader sina svenska gods på andra vill¬
kor än under pant och svensk länsrätt. Hertigens broder, konungens
fader, hade endast under adlig rätt och frihet besuttit sina gods, äfven
såsom svensk arffurste, allt intill han emottog kronan. Detta borde
hertigen taga till efterdöme och icke klaga, liksom det icke vederfores
honom lag och rätt. Liksom för alla andra i Sveriges rike skall rätt¬
visa skipas honom, i händelse af behof, blott han iakttager behörig
måtta och icke tränger sig till lag och rätt, där förr andra hade skäl
att åtala. Skrifvelsen slutar med följande ord: »vi vilja förmoda, att
e. k:t låter denna vår välmenta åtvarning tjäna till väckelse for att
undvika svårare utvägar för vår kungliga rätt och jurisdiktions main-
tien och försvar, ehuru vi sådant gärna undanböja och hellre e. k:t till
god affektion i all görlig måtto vilja betyga; befallandes e. k:t härmed
Gud allsmäktig till all god och önsklig välgång».
Men det hjälpte icke. Ar 1687 vände han sig mot Östergötlands
landshöfding Axel Stålarm, mot hvilken han till Göta hofrätt insände
åtskilliga anmärkningar. Landshöfdingens svar till hofrätten åtföljdes
af ofvan anförda bref från konungen. Af landshöfdingens försvarsskrift
framgår för öfrigt, att han visserligen anser sig skymfad i sitt ämbete,
och alltså hos k. m:t kunde söka den satisfikation, som lag i slika mål
stadga, men »som jag nu i tio år, sedan styrelsen af Östergötland blif-
vit mig anförtrodd, har lärt känna h. durchl. hertig Adolf Johans sinne,
att, då icke allt aflöper efter hans vilja, affekter merendels blifver mäs¬
tare öfver pennan*. Redan därförut, heter det vidare, hade lajidshöf-
dingen erhållit bref med dylika tillmälen, särskildt år 1685, då ankla¬
gelser ingått till k. m:t, där såväl kapitel af edsöre- som tjufbalken an¬
fördes för att visa hans brottslighet. Landshöfdingen hade då anhållit
om beskydd, på grund hvaraf han erhållit konungens ofvannämnda skrif-
velse till hertigen. Därefter framhålles, hurusom landshöfdingen, till
följd af hertigens ställning genom sin höga börd och nära släktskap
med konungen, visat honom all vördnad och »i många stycken modere¬
rat exekutionerna», hvilket allt hertigen icke dess mindre upptagit som
fullkomlig fiendskap.
Hertigen synes vidare för ett mindre godt rykte anfallit en kvinn¬
lig medlem af släkten Stålarm, en dam, som tillhört hertigens hof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
