Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Hertigarne af Stegeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
346 NYA TIDEN.
Denna anklagelse tillbakavisar landsböfdingen på ett rättmätigt sätt,
visande därjämte, huru trettio år förflutit sedan någon af hans släkt
tillhört hertigens hof, samt huru nämnda dam sedan varit gift och nu
var död.
Hertigen ondgör sig äfven öfver, att landshöfdingen satt sitt namn
till höger om hofrättens sigill.
Landshöfdingen säger sig visserligen än en gång kunna söka skydd
hos k. m:t, men anför, hurusom hertigens sätt var väl kändt öfverallt,
och ansåg därför, att det var k. m:t mer behagligt att »sådant som ett
väder låta gå sig förbi» och låta sitt ämbete hafva sin gång och tåla
det honom angår, till dess han personligen kunde komma inför ko¬
nungen.
Hertigen blef med åren allt bittrare och föll slutligen i ett slags
sinnesförvirring. Det var ett sorgligt lif, som vid denna tid fördes i
Stegeborgs slottssalar, hvilket ökades ge¬
nom svårigheter i ekonomiskt hänseende.
De, som framförallt fingo lida af hertigens
outhärdliga lynne, voro barnen, sönerna
Adolf Johan och Gustaf Samuel samt dött¬
rarna Katarina och Maria Elisabet.
Den tjugoårige äldsta sonen vistades
merendels i Stockholm. De andra hade
dock svåra prof att uthärda. Äfven deras
moder var ganska hårdhjärtad. De båda
prinsessorna vände sig då till två sina half-
systrar — deras moder hade varit gift en
gång förut, före sitt äktenskap med hertig
Adolf —, hvaraf den ena tillskref dem ett
vänligt bref och den andra sände pennin¬
gar. Detta blef emellertid bekant för her
tigen, och följden blef, att en formlig rättegång inleddes mot den, som
skrifvit brefvet, och den andra hotades för sin välmening med rätte¬
gång. Slutligen måtte det likväl blifvit för svårt. De tre syskonen
beslutade att en natt i november 1687 rymma från föräldrahemmet.
Planen upptäcktes emellertid, och svårigheterna blefvo än större. Något
senare fingo de emellertid tillfälle att hos konungen bönfalla om hjälp.
Konungen förordnade då, att den nyutnämnde landshöfdingen i Öster¬
götland Erik Lovisin närmare skulle undersöka förhållandet. Af Lovi-
sins berättelse framgår bland mycket annat, att de tre syskonen icke
ens fingo tillräcklig föda. Mot Lovisin hade hertigen visat sig ganska
undfallande. Konungen erbjöd nu att bekosta utrikes resor för prin-
sarne samt att låta döttrarna komma till hofvet, men hertigen svarade
med nya förolämpningar.
I juli år 1688 lyckades emellertid de tre syskonen att rymma till
Stockholm. Konungen tog dem dä under sitt beskydd. Då hertigen på
207. Adolf Johan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
