Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Ryssarnes härjningar 1719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1700-TALET. 439
som är grundadt på samtida skrifvelser. Till stöd för denna senaste
berättelse hvila, som redan sagdt, anteckningar af en på sin tid högt
aktad man, kanslirådet von Block, hvilken nedskrifvit, hvad han själf
erfarit, och som icke haft något tryck öfver sig af högre vederbörande
om hvad som skulle omtalas eller icke omtalas.
Nyssnämnde förf., Sundelius, börjar med följande ord: »En upplyst
och opartisk man, rikstranslatorn m. m. G. von Block har fört journal
öfver denna förfärliga händelse. Jag har det åldriga manuskriptet
i mina händer. Det må vara en borgen för hvad som följer.»-
Därpå följer nu berättelsen: Redan den 14 juli 1719 kände man, att
ryssarne voro inkomna i Stockholmsskären. Några uppriktiga och om¬
tänksamma hufvudstadens invånare varnade strax sina vänner i Norr¬
köping att undvika en icke orätt förespådd fara. En del voro nog kloka
att bortföra sin redbaraste egendom till landsbygden; men de flesta
vågade oförsiktigt lita på vederbörandes löften om anstalter till fiendens
motstånd.
Magistraten afsände emellertid expresser till landshöfdingen Gustaf
Bonde, som då vistades vid Medevi brunn, med förslag till borgerskapets
enrullering samt anhållan att få låna de 4,000 musköter, som öfver ett
halft år legat på Braskens rum i Linköping. Ingenting blef dock verk-
ställdt. Det enda svar, landshöfdingen gaf på alla dessa beskyllningar
var: Att det hade ingen fara — att han utan så många påminnel¬
ser kände utvägar till ortens bevarande, med mera dylikt.
Härigenom uppsköts borgerskapets mönstring och beväpnande, just
då faran synbart började nalkas denna ort.
Justitieborgmästaren Jakob Ekebom, en allvarsam, driftig och för
stadens bästa nitisk man, föreställde borgerskapet, att man skyndsamt
borde förskaffa krut, bly och kanonkulor.
Denna högst nödvändiga proposition upptogs på ett oväntadt sätt.
Svårigheter invändes mot dessa försvarsmedels anskaffande. En del
påstod betalning förut, innan något sådant kunde utlämnas. Andra
åter att hvarken krut eller kulor funnos i staden. Men under branden
några dagar därpå sprängdes likväl två krutkällare i luften, och efter
själfva förödelsen fann man flera kulhögar på de s. k. åbotomterna.
Förskräckelsen, som tilltog allt mer och mer, tycktes dock något
minskad den 19 juli, då en kurir, som den dagen passerade genom sta¬
den, berättades hafva order till 400 mans hitkallande af Dyringens re¬
gemente, som ännu kamperade långt ner i Småland.
Den 21 satte sig 60 man af borgerskapet till häst. Hälften af detta
antal började från denna dag att patrullera. Man rekognoserade äfven
så godt man kunde till Bråborg och Krokek.
Den 22 började största delen inpacka sina redbaraste saker, hvilka
dagen efter skulle utflyttas till landet till bekanta eller nedgräfvas i
jorden. Samma afton utspriddes det falska ryktet, att fienden dragit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
