Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Ryssarnes härjningar 1719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 NYA TIDBN.
för denna dag inhämtas nämligen, hurusom justitiekansleren Stjern-
crona anförde, att efter ryssarnas senaste infall i Östergötland hade all¬
mogen tagit sig före det orådet att söka beskydd hos dessa. Den kom¬
mission, som med anledning häraf blifvit tillsatt, och som hölls i orten,
hade »därför tagit 4- å 500 personer för hufvudet och gifvit dem sin
dom». Af dessa hade nu likväl endast 18 personer blifvit afstraffade.
De öfriga ansågos emellertid i orten som ärelösa. Justitiekansleren
framställde därför, om icke dessa personer, »som äro en hel menighet*
och redan åtnjutit drottningens (fig. 227) nådiga tillgift, icke kunde er¬
hålla »pardon och ifrån infamia befrias». Till denna framställning
gåfvo samtliga närvarande sitt bifall, dock med allvarsam åtvarning,
»att icke återkomma med ett sådant eftertänkligt förhållande».
Som häraf framgår, blef det egentligen bönderna, som fingo bära de
svåraste efterräkningarna för det, som under dessa svåra dagar händt.
Att bönderna varit oregerliga, hafva vi sett. Men däröfver är icke att
undra, då de sågo den overksamhet, till hvilken befäl och den i tjänst
varande truppen gjorde sig saker. Redan tidigt hade också benägenhet
visat sig hos bönderna att söka skydd hos fienden. Men ingen hade
kommit dem till verkligt understöd, då ryssarne härjade ute på lands¬
bygden. Urbanowitz’ trupper foro tvärtom mycket hårdhändt och for¬
drande fram bland svenska bondehem. Då Urbanowitz hösten år 1719
begärde sitt afsked ur svensk tjänst, yttrade De la Gardie i rådet, att
Östergötland vore nästan ruineradt genom de stora inkvarteringar, som
U. på »polska maneret» därstädes inlagt. Däremot gaf fienden bön¬
derna förhoppning om mildare behandling, i händelse de underka¬
stade sig. Så nog funnos här förmildrande omständigheter för bön¬
dernas tilltag.1
Med skäl kan väl framställas den frågan: Af hvad anledning ut¬
gjordes så litet för att möta ryssarnes anfall år 1719?
E. G. Geijer svarar härpå, att »den missämja, som på riksdagen
1719 uppstått emellan rådet och arfprinsen af Hessen i anledning af den
senares anspråk, förorsakade en sådan lamhet i försvarsanstalter, att den
nya regeringen, sedan den afslagit en erbjuden vapenhvila, tillät rys¬
sarne att utan allt motstånd (utom vid hufvudstaden) härja och bränna
svenska kusterna». I sammanhang härmed nämner Geijer 1723 års kom¬
mission, »som 1726 slutade utan frukt».
S. J. Boethius framhåller, hurusom Fredrik af Hessen, sedermera
konung Fredrik I (fig. 228) yrkade på, att trupper i tid måtte samman¬
dragas till de hotade orterna — hvadan också tillgång på krigsfolk
måste hafva funnits —, men regeringen ville ej betunga befolkningen
med deras underhåll, d. v. s. hyllade det slags statsmannavishet, som
för att undgå försvarsbördans tyngd prisgifver landet åt krigets fasor.
Hvad följden häraf blef framgår af ofvanstående skildringar.
1 Se vidare 8. J. Boethius >Om liärjningarne på svenska ostkusten 1719? i Nordisk
Tidskrift 1891.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
