Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Under krigen - Olika samhällsklasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500 NYA TIDEN.
Enligt en befallning skulle fullständiga förteckningar finnas öfver
alla till utskrifning användbara personer, som icke bodde på sådana
hemman, hvilka uppsatte indelt soldat, såsom stadstjänare, tullnärer, be¬
sökare o. s. v.
För vår tid är det nära nog obegripligt, huru folket kunde utstå
alla svårigheter, om till krigets fasor och tryck läggas pest, dyrtid,
åkerbrukets och näringarnas förfall o. s. v. Men kärleken till foster¬
jorden och fäderneslandets själfständighet fanns, och den sporrade till en
oegennytta och själfuppoffring, som gränsade till det i en senare tid för
mången ofattbara.
Olika samhällsklasser. Såväl genom reduktionen, hvilken förminskade
adelns förmögenhetsvillkor, som ock genom den mängd nya adelsmän,
hvilka utkorades redan af Karl XI samt sedermera af de följande re-
genterna, äfvensom genom nytillkomna förordningar hade adeln i gemen
kommit att intaga en mindre betydande ställning än tillförene. Jäm¬
likhet icke blott inom de olika klasserna af adeln utan äfven i för¬
hållande til1 de öfriga stånden började, ehuru det gick mycket långsamt,
att i någon mån vinna insteg. Många icke adliga togo sig äfven före
att i sina sigill begagna adliga kronor och hjälmar samt i desamma
använda sinnebilder, hvilka hänsyftade på deras verksamhet. Från 1723
års riksdag ägde därjämte ofrälse släkt rätt att besitta frälsegods. Det
stora flertalet gårdar inom Östergötland tillhörde likväl fortfarande
adelssläkter. Rätten till jakt, som förut ensamt tillhört adeln, tiller¬
kändes från 1789 äfven ofrälse jordägare. Till utjämnande af skillnaden
de olika stånden emellan bidrog äfven, att adliga personer numer kunde
få ingå äktenskap med icke adliga. Detta kom äfven i många fall till
användning inom Östergötland. Sålunda besläktades här åtminstone i
ett fall genom giftermål en adlig släkt med bondesläkt. En annan ad¬
lig dam gifte sig först med en fabrikör och sedan med en dräng o. s. v.
Adeln frånkändes dock icke en öfverlägsenhet, som berodde dels på dess
i allmänhet bättre ekonomiska villkor, dels på grund af ståndets större
politiska erfarenhet äfvensom bildning i förhållande till borgare och
bönder. Härtill kom de många adelsmännens uppoffrande deltagande i
krigen. Adelsmännen voro i regel mycket måna om sin ställning och
sina ärfda eller förvärfvade titlar för sig och sin familj.
I militärståndet ingingo många ofrälse män. Karl XII yttrade vid ett
tillfälle om dem, att det finnes många regementsofficerare, som äro ofrälse
och ändock ganska duktiga karlar. Bland ofrälse östgötar, som tjänade upp
sig och voro tappra krigare, märkas Johan Segersten, adlad Stenflycht,
som i svenska armén visserligen endast blef öfverstelöjtnant men i ut¬
ländsk tjänst general (f 1758), och Abraham Bandholtz, adlad med samma
namn, hvilken 1737 blef svensk öfverste (f 1742). De af manskapet,
som under krigen kommo att vara hemma, voro icke alltid i sitt upp¬
trädande så klanderfria. En annan omständighet, som emellanåt vållade
åtskilligt besvär, var, då en soldat blef utomlands tillfångatagen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
