Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Östergötlands museum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmaning lyckades det att få tillsammans så många, att beslut kunde
fattas. I enlighet med den erfarenhet, som de gångna åren gifvit, antogos
nu nya stadgar.
Redan vid början af museets tillvaro lades grunden till ett
tafvelgalleri och genom inköp och gåfvor samt slutligen genom deposition från
Nationalmuseum växte tafvelsamlingen småningom i värde. Då
inträffade i slutet af 1893 en händelse, som med ens gjorde Östergötlands
museum till ett af de mest framstående i vårt land inom måleriet.
Kuratorn i Stockholms stads förmyndarekammare, v. häradshöfdingen
Karl Dahlgren, till börden östgöte, afled i Stockholm den 23 dec. 1894
och befanns, i upprättadt testamente af den 6 febr. 1893, ha donerat sin
värdefulla tafvelsamling, bestående af 1,868 nummer, till Östergötlands
museum.[1]
»Kapten Ridderstad reste i början af år 1895 upp till Stockholm och
vistades där», skrifver en författare härom, »en längre tid för att
öfvertaga och förbereda öfverförandet af de omfattande samlingarna till
Linköping. Vid återkomsten dit påbörjade han omedelbart uppsättandet
af taflorna i hospitalskyrkan. Det knappa utrymmet tvingade honom
därvid att låta museets öfriga samlingar och konstskatter för tillfället
stryka på foten och krypa ned i sina gömslen och packlårar. I början
af april 1895 öppnades museet åter för allmänheten, och i den förut
kaotiskt hopbragta tafvelsamlingen rådde nu en beundransvärd reda och
ordning (fig. 245). Det stora flertalet taflor hade varit betäckta med 20- à
30-årigt damm och rök, och då ingen katalog funnits, hade svårigheterna
såväl med dechiffrerandet af signeringarna som med ordnandet och
klassificerandet varit mycket stora. Kapten R. hade nu försett nästan
alla de utställda taflorna med intressanta och vägledande anteckningar,
och det var säkerligen icke med orätt, som museet betecknades som en
af det dåtida Linköpings allra förnämsta sevärdheter.»
Ridderstad offentligjorde en kortfattad katalog öfver de mest
framstående och kända taflorna.
Dahlgrenska samlingen upptogs vid bouppteckningen till den
förvånansvärdt obetydliga summan af 17,036 kronor, men så upptogos här
taflor, hvilka voro värda en förmögenhet, till nära nog ingenting.[2] Af
svenska målare fanns ett betydande antal, och det hade vid denna tid
varit lättare att uppräkna de målare, som icke voro representerade, än
dem, som funnos. Den holländska och flamska samlingen var synnerligen
representativ. Den italienska, franska och tyska konsten företräddes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
