Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Östergötlands museum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydande och värdefulla, och det dyrbara tafvelgalleriet måste kapten
R. nu låta magasinera, då det syntes omöjligt att ens för tillfället
åstadkomma en lösning af lokalfrågan.
»Jämsides med museets utveckling i förvärfshänseende hade kapten
Ridderstad nedlagt ett oförtrutet arbete på att åstadkomma en fast
ekonomisk grundval.» För att museet en gång skulle kunna komma
under eget tak bildade Ridderstad nämligen en byggnadskassa, till
hvilken hans år 1886 aflidna moder gaf den första grundplåten. Denna
kassa uppgick, då R. öfverlämnade densamma till ordföranden, till en
summa af 34,494 kr. 4 öre hvartill kommo de båda tomterna i
Linköping, hvilka staden i och för museet skänkt till kapten Ridderstad.
Samlingarnas nödtvungna magasinering år 1897 sporrade helt
naturligt kapten Ridderstad till nya ansträngningar, och med tanke på en
museibyggnad började R. 1899 ett konst- och industrilotteri för museets
räkning. »Samma år», fortsätter ofvan anförda förf., »lyckades han i
gamla folkskolehuset, Drottninggatan 24, erhålla provisoriska lokaler
för samlingarna, och efter ett par månaders arbete med ordnandet och
uppsättandet öppnades museet åter den 13 november 1899. Utrymme
saknades dock för en stor del museiföremål, som fortfarande måste
kvarstanna i bodar och å vindar.[1] Ehuru lokalen äfven i öfrigt var ganska
olämplig, och föremålen aldrig kunde ordnas så systematiskt, som skulle
varit önskvärdt, voro ju dock museets rika skatter tillgängliga och
undgingo den förstörelse, som oftast blir följden af en långvarig
magasinering.»
Vid denna tid gjorde den bekante konstkännaren, prof. O. Sirén, ett
besök i museet. Om detsamma skrifver han i tidskriften »Ord och Bild»
år 1901 följande:
»Hvad ett hängifvet intresse i förening med personlig
företagsamhet och oförtrutet arbete kan åstadkomma, därpå äga vi i Sverige ett
vackert exempel i Östergötlands museum. Det utgör ett
aktningsbjudande vittnesbörd om, att det dock i grunden är kärleken till en sak,
uppoffrandet af de små personliga intressena för de större, de
allmängiltiga, som bringar seger åt de ideella sträfvandenas förkämpe, en
seger ofta dyrköpt och sentida men stor nog — åtminstone i detta fall —
att göra sig gällande äfven utan mängdens jubel.»
»Jag tror, att hvar och en, som gjort ett besök i det täcka,
domkyrkoprydda Linköping och därvid icke försummat att ägna några
timmar åt Östergötlands museeum, i likhet med mig skall nödgas erkänna,
att de innehållsrikaste minnena från hans resa otvifvelaktigt voro just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
