Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Länet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att drottning Ommas borg varit belägen på norra udden av berget å
den s. k. Borgs udde, där ännu befintliga orediga stenhögar skulle bära
vittne om detta fäste. Vid grävningar härstädes 1827 fann man tätt
under jordytan en mängd kol och brända ben. Sägnen förmäler även att
Rogslösas kyrkdörr ursprungligen skall vara hämtad härifrån.
Drottning Omma är, säger man, begraven å Hjässan, som fordom benämnts
Ommas kulle. — Rödgavels grotta skall förr varit bebodd av troll och
jättar (se Heda socken), och Rödgavels port är öppnad som inkörsport
till den innanför boende jättens palats. Bergens övriga öppningar hava
uppkommit, då trollen resa in och ut på besök hos jätten. — Här finnas
även förtrollade trädgårdar, i vilka man till följd av bergandens inverkan
lätt går vilse. För att komma rätt behöver man emellertid endast
vända något klädesplagg ut och in för att göra sig oigenkännlig för
berganden. Detta konstgrepp är ännu icke bortlagdt härstädes, då någon går fel.
Vid stora Korsrödjan, belägen nästan midt i skogen, finnas de s. k.
Hällkällorna, även kallade de heliga källorna. Fordomdags brukade
allmogen samlas här för att genom offring eller genom att dricka av
vattnet förekomma eller bota sjukdomar. — Kristi Himmelsfärds dag var
förr alltid folkfest härstädes. Egentliga ändamålet med färden hit var
att dels vid Mullskräerna, dels vid Höja och andra ställen hämta
vitlera, som sedermera användes till vitmenande av stugorna samt till att
bestryka murbandet i spiseln för att på sistnämnda sätt avhålla spöken
och annat otyg. Numera samlas folk till fest och lekar vid Hjässan å
Annandagpingst.
En annan sägen förmäler: Vid höbärgningstid sågs ett brudhov
komma tågande. Den lilla brudvagnen drogs av en mängd möss och
råttor, och i densamma satt en liten brud med guldkrona på huvudet.
Vagnen omgavs av »småpyttingar».
— Vad är väl detta? frågade någon.
— Jätten från Omberg lönntar sin brud från Ramshäll, blev svaret.
En av åskådarna kastade då ett stål in i brudhovet. Detsamma
försvann då genast, men den lilla kronan blev kvar och var nu så stor och
tung, att ingen kunde lyfta henne.
En fjärdedels mil nordväst om Hjässan har förr funnits ett bokträd,
som till följd av sina tolv från samma rot cirkelrundt uppskjutande
stammar allmänt kallades apostlaboken. Mot slutet av 1600-talet eller
under början av 1700-talet blev en av dessa stammar borthuggen av en
bonde, vilken ansåg, att den stam, som representerade Judas Iskariot,
icke var värd att få förbliva kvar. Bonden skall därefter, berättar Tiselius
i sin 1723 utgivna beskrivning över Vättern, aldrig haft någon trevnad
»men var borttvinad och omsider eländigt död bliven». Bland namn,
som funnits inskurna i detta träd, nämnas k. Karl XI:s och Karl XII:s
samt drottning Hedvig Eleonoras, ävensom måhända k. Gustav III:s.
På vägen upp till Hjässan finnas mycket obetydliga lämningar av
en s. k. bergborg. Återstoden av den s. k. drottning Ommas borg vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
