Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Länet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länet. 13
tillflöda. Vättern måste alltså hava källor i sitt djup, eller också måste
den hava betydliga underjordiska tillflöden. Man har ock trott sig finna
skäl för den meningen att den står i samband med andra sjöar inom dess
ogen bäcken, såsom med Unden och örlen, vilka i likhet med Vättern
plötsligt bliva upprörda såsom det säges även vid lugnt väder. Unden har
tillika Vätterns klara vatten och det för en mindre sjö ovanliga djupet
av 90 m. Den s. k. Hungerkällan, även kallad Oårskällan, säges även stiga
och falla i samband med Vättern. Samma sägen gäller dessutom om
båda, nämligen att torka och hårdt år inträffa, om vattenståndet är
högt. »När Vättern full till brädden står, då är för dörren hårda år»,
säger ett gammalt rim. Man har även framkastat det påståendet, att
Vättern skulle stå i underjordiskt samband med Bodensjön i Schweiz,
och såsom skäl härför anfört, att samma växtarter blivit funna vid de
båda sjöarna. Huru falskt detta påstående är, bliver påtagligt, om man
betänker, att Bodensjön ligger betydligt högre än Vättern. Denna upp¬
gift, som blivit upprepad otaliga gånger, berättas emellertid ha tillkommit
så, att en tysk, som besökt vårt land, i skildringen av sin resa vetat
omtala, att i grannskapet av Vättern finnes sjön Botten, på tyska »Bo-
densee», som har underjordiskt sammanhang med den förstnämnda.
Denna berättelse skulle sedan blivit tillämpad på den verkliga Bodensee.
Sjöns vatten är särdeles vackert, grönblått och ovanligt klart, så att
man på betydligt djup kan se smärre föremål och bottnen på 18—20
m. djup. En mängd märkliga företeelser hos sjön hava ännu icke bli¬
vit förklarade, såsom strömgång och svallvåg mot storm och oväder,
dess periodiska stigande och fallande, som är oberoende av årets väder¬
lek, dess »skjutningar», d. v. s. våldsamma och hastiga dån ur vattnet,
dess dunstbilder, optiska fenomen och hägringar. Dessa sistnämnda visa
sig framförallt tydligt, och man ser ofta föremålen i sin naturliga ställ¬
ning, icke upp och nedvända.
En saga om Vätterns hägringar förtäljer: »En gång i hednatid, långt
innan kristna läran predikades i vårt land, levde tvenne bröder som sam-
konungar och regerade över en del av Göta land. De hade sina kungs¬
gårdar nära bredvid varandra. Den äldste av bröderna hette Vise och
var en förståndig och vänlig man; den andre, som benämndes Vätte, var
däremot över hövan ovänlig och butter. Genom Vises förstånd levde de
dock lyckligt och förde ett godt regemente i några år.
Då hände att Vise friade till en prinsessa i grannskapet och snart
hemförde henne som drottning till sitt rike. De båda bröderna flyttade
då längre från varandra. Vätte, som icke älskades av någon och mest
tyckte om sig själv, fattade emellertid en häftig lidelse för sin broders
gemål, varför han en natt överföll Vise och tog honom av daga samt
hemförde Hildur till sin borg. Men Hildur hade en gammal fosterfader,
vid namn Alle, som var bard och harpolekare och vid konung Vises
och sin älskliga fosterdotters hov ofta stämt sin lyra till bragdens och
kärlekens lov. Till denna sin fosterfader sade Hildur, då hon bortför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
